söndag 7 februari 2016

Utan passionen för kampen är jag ingen

Att springa ett lopp utan att ha något att kämpa mot, det är för mig svårt. 
Kampen är det som tar fram det bästa i mig och det som gör att det känns så förbaskat bra efteråt.

Under VM i våras sprang jag ganska många timmar utan att något gick direkt fel. Kanske för att jag inte sprang tillräckligt fort,  nja, det var liksom inte det.

Att springa ett bra eller perfekt lopp för mig det är inte att inget går "fel". Utan det är att kunna ta hand om de situationer som uppkommer och fortfarande göra ett bra resultat.

Drömmen borde kanske vara att kunna springa 24h i ett högt tempo utan att någonting "händer".
Men , nej, det låter tråkigt och outvecklande.
Då finns det inget att kämpa mot förutom den egna tröttheten och jag tror helt ärligt inte att den personliga vinsten skulle vara lika stor.
När man har fått till det där perfekta loppet, då är det dags att lägga av.


Djupt, djuuuuupt nere i en svacka i Grenå...
För mig är det när jag tar mig ur de där svackorna, eller kommer tillbaka efter den där spyan, som gör att jag stärks. Det är då jag känner mig starkast.

Rune sa en gång till mig att jag var "krisernas drottning".
Detta var efter ett 24h-lopp i Grenå i Danmark hösten 2013 (för övrigt det absolut bästa 24h-arrangemanget jag varit med om), där kom första mentala svackan efter fyra timmar. Det är rätt tidigt. 
Sen kom de och gick och jag tappade nog räkningen hur många de var. Men jag gick starkare ur det och jag hävdar att det är ett av mina absolut bästa lopp.

Under ett dygns löpning så är det en hårfin balans med energin, hur mycket man stoppar i sig, blir det liiiite för mycket så vill det ut, på ett eller annat sätt.
Det hände mig på VM någonstans mitt i natten. 
Illamåendet slog till som från ingenstans, det höll i ett halvt varv ungefär, jag visste vad jag var tvungen att göra. 
In i tältet vid varvningen och hulka upp det som låg i magsäcken och inte gjorde någon nytta.
Torka munnen och sen ut igen (nu har jag kommit på att man ju faktiskt kan kräkas i farten, så slipper man tappa tid, det ska jag komma ihåg till nästan gång).
Helt plötsligt var det en annan situation och jag hade en svårighet att förhålla mig till. Nu skulle jag behöva vara extra noga med energin och fokusera på att ta igen det jag hade tappat under uppehållet för spyan.
Den natten var som en dröm, jag flög nästan fram och klättrade högt upp i resultatlistan.

Så till slut tror jag att det på något sätt är det jag jagar, kampen och med tanke på att den oftast kommer på ett eller annat sätt, så är det tur att jag tycker om den.

"Talang, handlar om förmågan att fokusera."
- Isabellah Andersson

2 kommentarer: