När det inte funkar

I helgen var jag i Skåne och hälsade på min fina vän Isabelle.
Hon bjöd på räkor och hotellövernattning :)

På lördagen skulle jag köra intervallpass på gymmet på hotellet, det blev löpbandet.....inte min bästa vän men what to do.

Värmde upp, tänjde och var inställd på att köra tusingar.
Tänkte att ner mot 4minutersfart  blir bra.
Två stycken senare och jag höll på att kräkas.
Temperaturen i rummet påminde om ett tropiskt land inkapslat i en liten liten box och fötterna höll på att brinna upp.
Jag hällde i mig lite kall Mountain Dew och joggade mina 500m mellan seten och tänkte att det iallafall var nära till papperskorgen.

Påbörjade nästa tusing (14km/h, ingen aning om vad det blir i minutfart) och när jag kom halvvägs tog det helt enkelt stopp.
Det fanns ingen energi i benen och huvudet kändes som det skulle sprängas.
Mindre kul känsla.

Jag stannade helt sonika bandet och ägnade kommande minutrar till att återfå andan och synen.

Satte mig på en matta och tänkte att jag kör väl lite bålövningar och rörlighet.
Då upptäcker jag att tightsen har spruckit.
Mina fina kompressionstights från CW-X som jag köpte i New York.
Nu brister nästan hjärtat.

Först skiter sig intervallerna och nu går kläderna sönder!

Jag stretchade, duschade och tillbringade sedan en timme i bubbelpoolen i ett försök att analysera och lugna ner mig.

Först blev jag arg och ledsen för att jag inte fixade intervallerna. Sen ångest.
"Herregud, det är ju marathondags snart!!!"
Hur tusan ska det gå om jag inte ens kan springa tre intervaller i 4minutersfart????













Vet ni vad?

Det kommer gå hur bra som helst.

Det är inte meningen att man ska inte få "ångest" eller ont i magen eller något att tokigt för att ett pass har gått på r*ven.
Det är inte ok!
Man ska inte få ångest över hur ett lopp ska gå, som inte är idag, där och då!

Och egentligen, hur ska jag kunna springa i 4minutersfart när jag varken har tränat på den frekvensen eller det tempot speciellt mycket den senaste tiden.

Jag har sprungit marathon på 3h 16min och 28 sekunder.
Det kan jag göra om.
Och det tänker jag göra.

Ny dag, nytt lopp.

Och lördagens pass, det slänger jag i soporna, lägger på locket och glömmer bort.




So what?
I'm still a rockstar!