Jag och några kollegor genomför professionsintervjuer med sökande till Officersprogrammet.
Det är sjukt roligt och intressant men det tar rejält på krafterna.
I stridspar så intervjuar vi tre individer/dag. En intervju tar ca 1,5 h och jag har varit rejält trött på kvällarna.
Igår fick vi en timme fri innan lunch. Det var sol ute och jag såg fram emot en timmes distans i solskenet. När jag skulle byta om upptäckte jag dock att jag hade lagt ner en löparkjol istället för mina 3/4tights från Nike......
Det blåste ute och var rätt kyligt så springa i kjol lockade inte.
Det blev löpbandet på I19.s superfräscha gym istället.
Trots att det gick lätt och smidigt att springa så förundras jag alltid över hur mycket längre en timmes löpning på löpband känns. Svetten rann som vanligt och jag var nöjd efteråt.
Sen gick jag på Inter Sport och handlade mig ett par tights.
Idag blåste det ännu mer men jag ville verkligen springa ute.
Gav mig ut runt en av sjöarna nära stan. Värmde upp två kilometer och därefter körde jag 1000m tempoökningar. 4.20, 4.19, 4.14, 4.20. Sista sträckan fick jag rejäl motvind som sänkte farten betydligt. Körde 500m joggvila emellan och strävade efter en hög frekvens på benen och ett fint steg.
Jag är ju inte jättevan att springa fort så jag måste fokusera än mer på tekniken.
 |
| Eeeeeeeeeeegooooo |
Det skrämmer mig nästan mer än att springa långt.
Erbjud mig en sträcka på x antal mil, inga problem.
Erbjud mig en kortare sträcka på en snabb tid, phiew, då går pulsen upp :)
Det är inte så konstigt egentligen.
Jag ligger normalt i en helt annan pulszon och kroppen är helt enkelt inte van att springa snabbt.
Men det ska bli väldigt intressant att se vad som kan ske med den här kroppen genom lite tempo- och marathonspecifik träning :)
En kollega frågade mig om jag numer skulle springa lite mer "normala" distanser.
Nä, det är inte aktuellt svarade jag.
:)
 |
| Tack för idag benen, det gjorde ni bra :) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar