Att bli inspirerad till att inspirera

Först vill jag bara säga att jag rockade (!!!) yoga-passet igår! Eller ja, nu befann jag ju mig för det mesta i min egen lilla värld, men känslan var mycket bra och det är den som räknas, sen att jag inte kan nafsa på knäna när man står dubbelvikt eller hålla benen sådär rakt upp i luften när man ligger på rygg och endast stöttar sig på skuldrorna,  som Camilla (instruktören) kan, men ur min synpunkt så var jag bäst! :)

Efter jobbet var det dags att ta sig ut till Kungsholmen för att lära sig mer om löparens biomekanik samt lyssna till Miranda ( mirandakvist.se ) berätta om Swiss Alpine!

En liten rolig anekdot som fick mig att le är att vid Stadshagens t-bana med omnejd genomfördes slutövningen när jag gjorde värnplikten 2005-2006, i princip hela Kungsholmen var under belägring när vi rullade in med den mekaniserade bataljonen (med stridsvagnskompaniet i spetsen såklart) :)

Jag gick förbi ett gathörn där jag med min stridsvagn hade stått i närmare tre timmar som understöd, medans skyttekompaniet rensade en av kontorsbyggnaderna på andra sidan gatan :)
Som mycket annat måste man nog ha varit där för att förstår det roliga :)

Kvällen blev ialla fall mycket trevlig där jag fick bekräftelse på ett antal saker bl.a. om löpteknik och lite nya intryck gällande belastning, skador och biomekanik.

Jag tycker alltid att det är roligt när individer brinner för något, vare sig det är hundar, blommor, film eller (som tur  var i det här fallet) löpning :)
När Miranda berättade om Swiss Alpine såg man riktigt hur det gnistrar i ögonen och jag kan riktigt känna den här magkänslan hon pratar om när hon beskriver känslan under loppet.
Hennes budskap är också så rätt!
"När man väl har kommit till startlinjen så kan man inte misslyckas", hur många har inte tänkt att man ska anmäla sig till ett lopp men samtidigt tänkt; "Nä men det är nog lite för långt, jag tar det här kortare istället".

Som tur är så saknade Miranda (och jag själv också vissa gånger) den tankegången.
Hon anmälde sig utan att egentligen ha en aning om vad det innebar, och när hon väl var där så fanns det inget annat att göra än att attackera berget och ta sig igenom det :) Hur svårt kan det vara? :) Jag blir alldeles glad i magen! Det är ju precis så man löser svåruppkomna situationer (om man nu får kalla det det ;) Miranda du får sparka på mig sen om jag är helt ute och cyklar).

Kontentan av det hela är just att jag är så glad att det finns inspirerande personer som smittar av sig med den där känslan som jag så väl känner igen. Man behöver den injektionen lite då och då.
Sååååå, någon som vill dra iväg på äventyr? :)


Efter föreläsningen hastade jag iväg för att möta upp min bättre hälft; 6 år av kärlek firades igår med god mat och mina favoritblommor!
Den här karln har alltså stått ut med mig och mina ideér i 6 år, herregud vad jag är tacksam! :) Man kan säga att vi kompletterar varandra rätt bra.

Han som i början blev medsläpad på tävlingar och lärde sig rutiner i vätskelangning av min mor lyfter numer inte på ögonbrynen om jag säger att jag ska springa ett marathon till helgen eller ut på något annat äventyr.

Tack älskling för att du finns!