Jag gillar mat!
Att äta, att laga och att prata om det.
I och med helgens eskapader så blev det lite kajko med maten, eller ja, det blev inte så mycket överhuvudtaget, lägg till lite förlorad sömn och ni har anledningen till varför löpningen idag gick på röven.
Idag hade jag bestämt mig för att gå på stationsträningen på jobbet, för att därefter springa en mil eller två om det kändes bra.
Stationsträningen kändes bra, uppvärmning, 3 varv med 6st stationer och ibland pulshöjande övningar emellan istället för vila, helt ok :) kände mig stark men fegade förmodligen på övningen med hanteln, tog nog för liten vikt.
Svettades som en gris men stortrivdes!
Tack och hej och upp till kontoret och på med löparskorna och en jacka. Rullade ner till Gärdet, funderade om jag skulle som igår ta Tjejmilen-banan eller ngn annan riktning. Redan efter en dryg kilometer kändes det i kroppen att det inte skulle bli ett lätt/roligt/inspirerande pass på någon nivå. Usch det var hemskt, hade ingen energi i kroppen överhuvudtaget, benen kändes som bly och var tusan var tekniken???????
Ner till Djurgårdsbron, förbi Skansen, lyckades på ngt vis ta mig runt vid Djurgårdsbrunnskanalen och sen vidare förbi Kaknästornet och tillbaka till jobbet. Kroppen skrek och skällde på mig.
Jag anser mig kunna en del om mat och energi, intag och utlopp av det. Man lär sig. Men det är ju det där med att följa det också, om man ser tillbaka så ser man katastrofen i antågande.
Lördag: Det enda riktiga målet mat den dagen var frukost, efter det småätande från "buffén" vid varvningen på TEC.
Söndag: Åt "frukost" version mindre, inte mindre än 3 gånger, sen då? njaaaaaaaaaa, inte så mycket mer den dagen.
Sömn under lördag-söndag: 2x40 min
Måndag: toktrött på jobbet, alldeles för mycket kaffe, inget mellanmål, middagen uteblev och ersattes av en grillad macka när jag fikade med Miranda.
Sömn mån-tis: 6,5 h
Tja, inte bäddat för framgång precis. Inte undra på att löpningen igår var tung, och att dagens försök var katastrof. Varför gör man inte som man vet att man ska?
Nä, skärpning Maria!
Imorrn ska jag och Kristina på seminarie på Naprapathögskolan, rackarns kul ska det bli! :)
Vi försöker imorrn igen va?
Från en dag när kroppen mådde betydligt bättre!
Jag har också varit sliten sen helgen, det är svårt att hinna coacha och få i sig bra mat själv, fokus ligger liksom inte på det egna välbefinnandet. :)
SvaraRaderaMadde
Och man reflekterar liksom inte över att man är hungrig. När klockan var 15 så tänkte jag att, "Oj, jag åt frukost klockan 8......kanske dags att äta något".
RaderaMen men, håller på att återställa ordningen ialla fall ;)
Och sen hoppas jag ni går i väg och äter ;-)
SvaraRadera