Jag älskar doften av frisk luft!

Idag fick jag en sån där varm, go känsla i magen igen :)

Ja, det var inte när dagens intervallpass genomfördes det kan jag lova, då var det mer lunchen som ville komma ut samma väg som den kom in.....

14.30 stod Kommendören utanför mitt kontor, ombytt och klar enligt order ;)
Vi fick sällskap av en överstelöjtnant samt en major och vi drog iväg mot Djurgården. Det vankades långa intervaller......
Uppvärmning ner mot Djurgårdsbrunnskanalen och snacka om uppVÄRMNING, tokvarmt var det, hade jacka på mig som jag snabbt tog av och knöt runt midjan.

Förklarade vad vi skulle göra, hela bunten såg skeptiskt på mig, sträckan längs kanalen är ca 900m har jag för mig, från bro till bro.
Ja, inte så mycket att fundera på utan iväg, 4+4, 90 sek vila mellan varje och sen 4 min längre vila mellan omgångarna.
Saaatan vad det brände i benen på de sista i varje omgång.
Majoren smet efter första omgången, överstelöjtnanten la sig i gräset och körde styrka istället (tydligen ngn höftförskjutning som spökar, dessutom saknar karln en menisk i högra knät sen rätt många år tillbaka) och kommendören höll sig iaf till 4+2 st.
Jag fick kämpa mig igenom de sista och det var en trött Maria som sedan tillsammans med övriga lunkade tillbaka till Lidingövägen.

Trött men glad! Bra för kroppen!

Tidigare idag hade jag lovat syrran coacha henne på ett pass, stackarn har dragits med en långdragen förkylning och producerar säkert 20 liter snor om dagen. Men men, lite halvlugnt skulle hon ta det iaf. Iväg mot elljusspåret (en rackarns kuperad slinga på 3 km), jag gick motsols och när hon mötte mig skulle hon göra en hundring (valfritt antal repetitioner så att det blir 100 st av; burpees, armhävningar, plankan, situps och benböj). 2 varv blev det och jag blev varm och go i maggropen igen :) hon har fått till ett riktigt fint löpsteg, benen var snabba trots terrängen och den där förkylningen såg man inte skymten av.

Men sen heter hon ju Jansson i efternamn och tränar inför sin sjunde Stockholm marathon! Go sis!

Coach måste ha matsäck

När jag gick där och promenerade så mötte jag en hop från den lokala orienteringsklubben och jag tänkte tillbaka på alla människor som har ställt upp i de föreningar jag har varit engagerad i genom åren.

När jag var liten, från det att jag kunde gå tills jag var 17 år, tävlade jag för Kvarnsvedens GoIF i framförallt längdskidor, men även friidrott och triathlon.
Det var alltid träning tisdag och torsdag och vintertid även tävling allt som oftast varje helg.

Jag vill bara rikta ett otroligt stort tack till alla tränare jag har haft och alla som har ställt upp genom åren, inte minst mina egna föräldrar som alltid skjutsade runt till träning, läger och tävling. Hur många kvällar stod inte pappa i garaget och vallade skidor (ofta två par) åt mig och mina systrar.

Eldsjälar som lägger tid på att sätta ut orienteringskontroller och lär barnen att orientera

 Många kvällar i motionscentralen i Mellsta, tävlingar som arrangerats, priser som har tiggts, saft som har blandats, folk som har skjutsat kors och tvärs för att några ungdomar ska få fortsätta med sitt intresse. Jag har varit med om att vi i klubben hjälpts åt att skotta snö från ett ställe till ett annat för att man skulle få en slinga spår som man kunde köra tävling på.

Detta har gett mig så otroligt mycket, då tog man mycket för givet, vilken 10-åring vet hur mycket jobb det ligger bakom exempelvis en lokal skidtävling? Eller ledare som planerar sina liv för att "komma loss" två kvällar i veckan för att dela med sig av sin kunskap, erfarenhet och glädje.
Ni är ovärderliga! Det är pga sådana människor som barn idag har möjlighet att vara med och utöva diverse sporter och få en värdefull fritid!
Om nu (mot förmodan) någon av mina gamla tränare skulle läsa det här, så TACK! Ni har medverkat till att jag är den jag är idag  <3

I början av marathonkarriären ;) på väg mot målgång i Stockholm minimarathon för en herrans massa år sedan :) 

Sen är det ju helt fantastiskt att vara ute och få frisk luft, låt mig aldrig tröttna på det.

Och sådär varm i magen, det borde fler bli oftare, då tror jag vi skulle se lite fler leenden.


Appropå leenden, i lördags var det ju soffhäng och film. Kika in sången nedan :) jag och min bättre hälft sjöng den x antal gånger efter lördagskvällen :)

The Hangover - Stu's song