På med favoritjackan (rosa Salomon), favoritskorna (lila Asics 2170, eller ja, favorit och favorit, ett par av två som finns i min ägo), mp3n i öronen och det bar iväg mot Gullmarsplan.
Känslan som infann sig efter kilometer var oslagbar, ljusår från den otroligt jobbiga rundan i tisdags. Jag lyste upp omgivningen när jag flög fram över Gubbängsfältet, ut på cykelbanan längs Nynäsvägen.
Musiken skallade i öronen och benen pinnade på i samma tempo som musiken, där var känslan som var som bortblåst på förra passet. Tekniken behöver vi inte ens prata om, ha! man hade kunnat göra en stilstudie i löpsteg :)
Rullade med lätthet bort mot Gullmarsplan, en snärtig vändning vid foten av Skanstullsbron och så var halva sträckan avklarad.
När jag svängde runt ett hörn på cykelvägen med några kilometer kvar blev jag passerad av ett par på cykel. Såg att kvinnan i paret sa något åt mig, drog ur hörlurarna och skrek "Va?????", svaret som kom tillbaka gjorde mig varm i hela kroppen; "Vilket fint löpsteg du har! Du springer mycket va?" .
Mja, det händer :)
200 m efter det mötte jag en man som också sprang, han log med hela ansiktet och gjorde tummen upp! :)
Helt grym feeling!
Steget satt där det skulle, jag kände mig oslagbart snabb, vattnet skvätte runt mina fötter och mascaran rann, till råga på allt började introt på Maidens "The number of the beast" ljuda i mina öron!
Löpning at its best!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar