söndag 7 oktober 2012

Tjurruset 2012: My side of the story, eller; Lite Skit och smällar får man ta

Tjurruset 2012, en lerig historia :)

Tokfint väder och stämningen var på topp på Hacksta (?) Idrottsplats ute i Åkersberga. 
Kalvruset var i full gång när vi kom dit, varför fanns det inte sånt när jag var liten?

Checka lite var starten låg, jogga lite, byta till rätt skor (tog beslutet att det skulle göra marginell skillnad om jag sprang i trailskor eller inte så det blev således ett par avlagda Asics som fick följa med och lera ner sig).

Jag och Lina (syrrans kompis tillika min adept) var toktaggade och sminkade oss lite med lera när vi hade intagit en bra position i startledet.

Lite uppvärmning, nedräkning, PANG. Där gick skottet.
Bäst att vara långt fram då jag såg att föregående startgrupp hade blivit flaskhalsade redan vid första diket.

Ett dike, en backe, en till brantare backe (var tydligen spurtpris i varje klass, det kunde ngn ha kläckt ur sig innan, var 3a upp i min grupp).
Ett rätt långt parti med relativt lättlöpt bana och sen började det.
Lervälling, hala stenar, lite mer lera, vatten, lite fler stenar, lite klättring, ett trapphinder med trapp åt endast ena hållet - hopp ner - .
Sprang man rakt genom de värsta lerpölarna tog man placeringar och jag kom ikapp föregående startgrupp efter ca 2 km.

I ett av mina försök att springa om folk försvann plötsligt mossan på stenen jag befann mig på. Tjong så small jag i knät och voltade ner från hällen.
Tur i oturen så hade jag lyckats slå upp ett gammalt ärr (rullskidolycka för 10 år sedan), det kanske kan bli ett finare den här gången när det läker.

Jag sprang som sagt i rosa linne och rosa kjol :) toppade det med knallrosa kompressionsstrumpor och en snusnäsduk med dödskallar på som jag knöt på knoppen.
Det svalkade skönt i leran och jag som blir så jäkla varm i vanliga fall hade faktiskt inte föredragit en annan klädsel trots rådande omständigheter.

En åskådare som stod längs banan skrek frågande om det inte var kallt? KALLT??? Herregud människa, jag springer ju för tusan.

När det var drygt en kilometer combatrullade jag under nätet som ledde ner i ett av de sista hindren; ett drygt 500m långt dike med vatten (?) upp till brösthöjd. Övervägde för ett ögonblick att simma mig fram. 
Men det var trångt och ankled var ungefär enda alternativet.
När jag väl kom upp därifrån kändes fötterna som två stora kuber och det var lite stappligt att springa, övriga kroppen mådde prima. Hade hämtat andan lite i bäcken och nu var det inte långt kvar till mål.

Några backar, en rackarns lerig äng som jag, än en gång, gjorde ett dyk på ledde plötsligt fram till två st hinder (friidrottshinder), fötterna var fortfarande inte riktigt med i matchen men jag hade bra fart över. Lite för mycket fart visade sig och jag fortsatte runt och landade på skuldran.
Upp igen och över nästa hinder, lite för mycket fart där med och mindre styrsel på kroppen men jag höll mig på benen ialla fall.
Spurtade den sista backen upp mot mål och lyckades ta ännu en placering precis innan mållinjen.

Lerig.
Glad.
I mål.

Grymt kul som vanligt att smutsa ner sig i skogen och jag fick med mig några skrubbsår på köpet (as usual).

Till nästa år ska jag anmäla mig i tid.
 Jag och Lina grymt taggade (och relativt rena) innan start

Kosläpp? 


Tuff brud i lyxförpackning 

Före Efter :)

Påpälsad med torra kläder och lite mindre lerig
Nytt sår på gammalt ärr. Lite skit och smällar får man ta




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar