torsdag 4 april 2013

Himlen är oskyldigt blå


SJUUUUUUUUUKT fint väder idag.(har dock hört att det ryktas om snö på söndag...) 
Sådär så att det nästan kändes olagligt att sitta inne och jobba.
Men det gjorde jag ändå. Dagen segade sig fram och jag tyckte inte jag fick mycket vettigt gjort.
När klockan närmade sig tre flexade jag dock ut och kom ut i solskenet.

En halvtimmes behandling hos Maria K på Atlaspraktiken där jag fick höra att vi skulle gå över till förebyggande behandling hädanefter, mycket trevligt!

TSM-torsdag idag också, backträning! 
Se vad mycket jag har ägnat mig åt denna vecka som jag inte brukar göra, maxpulstest, backträning, kanske slutar med att jag tvättar fönstren hemma också. Njaaaaaa så roligt ska vi nog inte ha det ;)
Mycket bra och trevligt pass!

Denna vecka är ju den första i min stegring inför VM.
Jag börjar komma upp i ett anseligt antal timmar nu och det känns bra, det är dessutom första veckan på stegringen. Nästa vecka och framförallt sista veckan (v16) blir tuffast.
Det känns i kroppen att jag är igång på allvar och det är skönt, ordningen är återställd.

Det är intressant det där med träningsmängd.
När man berättar att man är ultralöpare tror folk automatiskt att man springer 100 mil i veckan, (ok nu raljerar jag lite men ni förstår tanken).
Träning handlar om att bryta ner kroppen och egentligen förstöra musklerna.
Sen att ge den chansen att reparera sig och bygga upp sig så att den håller bättre nästa gång.
Jag förstår också att ur hälsosynpunkt är det inte speciellt smart att springa 24h i ett svep. Allt över 10 km är ju i princip nedbrytande.
Men jag gör det inte av hälsoskäl.  När jag blir gammal ska jag träna av hälsoskäl. Nu är det helt andra anledningar.
Jag vill helt enkelt se var gränsen går. Vad klarar jag, min kropp och mitt huvud, av?

Sen tar det lång tid för leder och ligament att vänja sig vid belastningen att hålla igång såpass länge. Jag har sprungit i snart 20 år.
Jag kommer inte ihåg när jag inte har sprungit.
Min kropp har vant sig bra, men den har långt kvar också.
Mitt huvud har vant sig också, det kanske är den delen som kräver mest träning.

Pga mitt jobb är både kroppen och knoppen vana vid belastning och vara igång långa stunder och göra konstiga saker.
En gång stod jag på ett betonggolv med händerna bakbundna och huva över huvudet i 19 timmar, lyssnandes på en rysk melodislinga som var 3 sekunder lång...
Men det är en helt annan historia.


”If comfort were the goal, no one in their right mind would wake up before the sun, and put their body through pain. But it’s not comfort we’re after. It’s progress, no matter how small...”

Sjukt nöjd med mitt fynd i helgen, tunn dunjacka från Bergans, ord. pris 1795 kr, nedsatt till 500 :)
Kanske inte säsong men det kommer komma väl till pass när vädret tillåter



Hoppa-runt-i-skor från Nike, 245 pix :) 
I'm goooooooooooooooooooooooooooood

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar