Veckorna springer iväg och snart är det jul.
Efter jul kommer nyår och då har jag jobbat på Karlberg i ett år.
Jesus.
Tiden springer iväg när man har roligt och det har jag.
Dock är det några saker kvar som skall ske innan jag är redo att välkomna 2014.
Just nu sitter jag på ett tåg med destination Lund för att hälsa på min bästaste Isabelle över helgen.
Hon fick för sig att flytta till Skåneland för några år sedan och är kvar där än så länge trots mina tappra försök att få henne att flytta till Stockholm. :)
Jag gillar att åka tåg.
I och med vi inte har någon bil så har det blivit några resor med SJ under åren.
Just denna resa betalade jag med hjälp av insparade poäng på mitt SJ-PRIO-kort.
Därför unnade jag mig även att åka första klass, det är skönt. Man får gratis kaffe! :)
Igår var en lång dag.
Klockan ringde 04.00.
I och med veckans begivenheter skulle jag inte hinna träna efter jobbet så då får man träna innan helt enkelt.
Jag joggade iväg strax innan halv 5 i riktning mot Sollentuna.
Rundan gick genom Sollentuna-Edsberg-Mörby-Norrtull och slutligen Karlberg.
Vet inte exakta sträckan men jag prioriterade känsla och tid på det passet så sträckan spelar egentligen ingen roll.
Innan jag gav mig av åt jag lite fil med flingor, ett plommon, en clementin och drack en kopp kaffe med en tesked kokosfett i. Det mättar bra i ca 90 min, sen känner man att det börjar bli tomt i magen.
Med mig på färden har jag vatten och gel som jag åt varje halvtimme.
Var dessutom utrustad med lyse fram och bak, reflexväst och reflexband runt fotlederna.
Det var inte många själar ute förutom taxibilar och harar.
Den första människa jag mötte var en löpare i höjd med Rösjöns camping.
Vi log i samförstånd.
Benen kändes ovanligt pigga och jag landade in på Karlberg ganska exakt tre timmar efter att jag hade gett mig iväg.
Idag är jag en smula trött, men det är en bit kvar till Lund så jag hinner repa mig.
Ja, min vän Isabelle.
Vad ska man säga.
En av de bästa som finns helt enkelt.
Det är faktiskt så att de flesta av mina fina är de bästa som finns.
På gymnasiet (det börjar bli rätt längesen) träffade jag Cattis, Elin och Isabelle.
Cattis och jag presenterades för varandra första dagen av en gemensam vän och hängde ihop sedan dess.
Kärlek vid första ögonkastet skulle man enkelt kunna säga.
Vi åkte buss tillsammans, sms.ade nästan ihjäl oss och växte nästan ihop under de kommande tre åren.
Vi gick i samma klass som Elin som är min fina Hosjötjej.
Jag och Elin fick för oss att vi ville åka någonstans under vårt projektarbete som vi skrev under sista året. Vi upprättade en frågeställning som motiverade (?) en resa till Peking.
Min pappa var måttligt imponerad och sa helt sonika att "Nej det ska du inte", när jag berättade att jag och Elin skulle åka till Kina under tio dagar. Hehe, jag drog 18-årskortet och hävdade att jag minsann hade rätt att göra vad jag ville eftersom jag var myndig....
Det gick hursomhelst väldans bra för mig och Elin att åka till Peking 2003 och den damen har besökt många skrymslen på vår jord sedan dess.
När vi gick sista året på gymnasiet träffade jag Isabelle.
Hennes kusin Erik gick i samma klass som mig sedan gymnasiestarten och Isabelle hade varit i USA under ett läsår och var nu "tvungen" att gå i min klass sista året.
Hon tyckte inte alls om mig i början.
Verkligen inte alls.
Onsdagen den 18e september förändrades allt :)
Erik fyllde 18.
Vi var några i klassen som var ute och firade detta.
På den vägen är det och iår firade vi tioårsjubileum.
De här tre tjejerna är de som har stått ut med nattliga telefonsamtal, ständigt sms.terroriserande, knäppa shoppingturer, galna festnätter, många koppar kaffe med framtidsdrömmer och visioner och även de som alltid haft en axel till över och funnits där för mig när det livet inte alltid går som man vill.
Idag är vi lite vuxnare än vi var då, mycket vatten har flutit under broarna och vi bor alla (förutom Elin som nyligen flyttade till Stockholm) i olika städer, men dessa damer finns för alltid djupt förankrade i mitt hjärta.
Jag älskar er så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar