Bryt av

I'm all about routines, and I like it.
Militären i mig tycker om ordning, struktur och jag är (av naturen eller genetiskt?) ett kontrollfreak.

Men kroppen är smart.
Den vänjer sig.
Då är det lätt att finna sig själv så och stampa.
Då är det även dags att bryta av.
Bryt vanorna.

Spring den där favoritrundan åt andra hållet och, för tusan, lägg in 5 min fartökning när du känner för det.
Börja attackera backarna när du möter de.
Whaaaaaaaaat was that? säger kroppen och börjar förbereda sig inför nästa gång det händer något knasigt.
Den blir bättre att hantera de där situationerna helt enkelt.

Det är som ett par nya pumps.
Självklart kommer du få skavsår om du går i de för länge.
Men när det väl läker så är huden ack så mycket starkare där.

Så bryt av!
Spring på morgonen - astidigt
Spring på kvällen - assent (behövs särskrivning?)
Spring på natten - men planera så att det funkar med jobb och familj, och spring för tusan med pannlampa, reflex, mobiltelefon/visselpipa så att folk kan se dig och nå dig :)
Spring snabbt - när du inte brukar, mitt i passet eller i slutet av passet, eller i början av slutet av passet
Spring direkt efter maten - i ultra så måste du kunna springa och äta nästan samtidigt
Spring utan mat -  upp i gryningen, stoppa något litet i magen bara, men spring långsamt, gå på fettförbränning
Spring när du inte känner för det - pannbensträning
Spring långsamt - våga springa långsamt, men spring ännu längre!

Imorrn drar jag till Borlänge.
Där ska det tydligen regna i helgen (men SMHI har ju haft fel förr, senast i måndags).
Vem vill springa med mig där? :)

Hittade denna på Maxi :)

Stormvarning

Igår när jag lämnade Skåneland blåste det upp till storm. Skåne ville tydligen att jag skulle vara kvar :)
Dock var det inga problem för planet att lyfta utan jag landade tillochmed innan beräknat på Bromma.

Hade en sjukt rolig helg tillsammans med min fina Isabelle. Vi skrattade så jag fick ont i magen och tårarna rann.
Tysk restaurang - världens godaste fläsklägg
BishopArms - där jag glad i hågen dricksade bartendern 50 kr för att de hade en av mina favorit-dubbel-IPA.s (but why?)
Bio - där vi lämnade salongen efter en timmes sjukt dålig film, såg "Gravity" med Sandra Bullock och George Clooney
Hyrfilm - pinsamt dålig insats av Mischa Barton och övriga skådisar i "1303", vi vägde upp med "The Croods" efteråt, ja jag vet att det är en barnfilm
Shopping - man kollar saldot efter några dagar istället för att kolla på prislappen
Knasig rerout ut till Sturup - fram kom vi men vette tusan vad GPS.en hade för sig alltså...

Idag började en ny vecka i kungens tjänst och den inleddes med en väldigt dålig morgon.
Kom inte ur sängen förrän 07.15, då jag normalt redan är halvvägs till jobbet.
Flex är ju till för att nyttjas och en timme senare landade jag in.
Jag sov sjukt dåligt inatt, vaknade av och an och ömsom svettades ömsom frös.
Hade hög puls redan när jag vaknade och värre när jag cyklade iväg mot jobbet.
Nä, det skulle inte bli något bra pass idag kände jag.

Det lutade mot en vilodag men jag tog på mig att följa upp ett kadettlett fyspass på eftermiddagen istället.
8x500m i 4:45fart, (som inte hölls utan det blev snarare 4.20-4.30fart) samt upp- och nedjogg.
Det gick sjukt segt och jag kämpade för att hänga med de första två intervallerna.
Sen blev det bättre men det var ändå en hög fart.

Jag avrundade dagen med fika med bästa Anna G för att därefter svänga ihop en grönsakssoppa av det som fanns i kylen.
Det blir nog en tidig kväll för imorgon vankas det morgonlöpning med Ann-Sofie, det skall tydligen regna slurpmycket imorgon bitti, vinden däremot är inte så farlig.
Det är storm söderut i landet, keep inside folks!
Regn har aldrig stört mig sådär överdrivet mycket.
I Danmark regnade det 7 timmar i sträck under natten. 
Huden är vattentät.

Lugn transportlöpning till jobbet, samma sträcka fast omvänt håll på väg hem igen och fartökningar á 10 min är planen.
Någon som är sugen på att springa? Lämnar Karlberg ca 16, därefter Kungsholmen runt och vidare längs vattnet vid Traneber-Minneberg och upp vid Ulvsundabron och bort mot Solna.

Hojta i så fall! :)

A shoulder to lean on

Fredag idag, hej vad det går.
Veckorna springer iväg och snart är det jul.
Efter jul kommer nyår och då har jag jobbat på Karlberg i ett år.
Jesus.
Tiden springer iväg när man har roligt och det har jag.
Dock är det några saker kvar som skall ske innan jag är redo att välkomna 2014.

Just nu sitter jag på ett tåg med destination Lund för att hälsa på min bästaste Isabelle över helgen.
Hon fick för sig att flytta till Skåneland för några år sedan och är kvar där än så länge trots mina tappra försök att få henne att flytta till Stockholm. :)
Jag gillar att åka tåg.
I och med vi inte har någon bil så har det blivit några resor med SJ under åren.
Just denna resa betalade jag med hjälp av insparade poäng på mitt SJ-PRIO-kort.
Därför unnade jag mig även att åka första klass, det är skönt. Man får gratis kaffe! :)

Igår var en lång dag.
Klockan ringde 04.00.
I och med veckans begivenheter skulle jag inte hinna träna efter jobbet så då får man träna innan helt enkelt.
Jag joggade iväg strax innan halv 5 i riktning mot Sollentuna.
Rundan gick genom Sollentuna-Edsberg-Mörby-Norrtull och slutligen Karlberg.
Vet inte exakta sträckan men jag prioriterade känsla och tid på det passet så sträckan spelar egentligen ingen roll.
Innan jag gav mig av åt jag lite fil med flingor, ett plommon, en clementin och drack en kopp kaffe med en tesked kokosfett i. Det mättar bra i ca 90 min, sen känner man att det börjar bli tomt i magen.
Med mig på färden har jag vatten och gel som jag åt varje halvtimme.
Var dessutom utrustad med lyse fram och bak, reflexväst och reflexband runt fotlederna.
Det var inte många själar ute förutom taxibilar och harar.
Den första människa jag mötte var en löpare i höjd med Rösjöns camping.
Vi log i samförstånd.
Benen kändes ovanligt pigga och jag landade in på Karlberg ganska exakt tre timmar efter att jag hade gett mig iväg.

Idag är jag en smula trött, men det är en bit kvar till Lund så jag hinner repa mig.

Ja, min vän Isabelle. 
Vad ska man säga.
En av de bästa som finns helt enkelt.
Det är faktiskt så att de flesta av mina fina är de bästa som finns.
På gymnasiet (det börjar bli rätt längesen) träffade jag Cattis, Elin och Isabelle.

Cattis och jag presenterades för varandra första dagen av en gemensam vän och hängde ihop sedan dess. 
Kärlek vid första ögonkastet skulle man enkelt kunna säga.
Vi åkte buss tillsammans, sms.ade nästan ihjäl oss och växte nästan ihop under de kommande tre åren.

Vi gick i samma klass som Elin som är min fina Hosjötjej.
Jag och Elin fick för oss att vi ville åka någonstans under vårt projektarbete som vi skrev under sista året. Vi upprättade en frågeställning som motiverade (?) en resa till Peking.
Min pappa var måttligt imponerad och sa helt sonika att "Nej det ska du inte", när jag berättade att jag och Elin skulle åka till Kina under tio dagar. Hehe, jag drog 18-årskortet och hävdade att jag minsann hade rätt att göra vad jag ville eftersom jag var myndig....
Det gick hursomhelst väldans bra för mig och Elin att åka till Peking 2003 och den damen har besökt många skrymslen på vår jord sedan dess.

När vi gick sista året på gymnasiet träffade jag Isabelle.
Hennes kusin Erik gick i samma klass som mig sedan gymnasiestarten och Isabelle hade varit i USA under ett läsår och var nu "tvungen" att gå i min klass sista året.
Hon tyckte inte alls om mig i början.
Verkligen inte alls.
Onsdagen den 18e september förändrades allt :)
Erik fyllde 18.
Vi var några i klassen som var ute och firade detta.
På den vägen är det och iår firade vi tioårsjubileum.

De här tre tjejerna är de som har stått ut med nattliga telefonsamtal, ständigt sms.terroriserande, knäppa shoppingturer, galna festnätter, många koppar kaffe med framtidsdrömmer och visioner och även de som alltid haft en axel till över och funnits där för mig när det livet inte alltid går som man vill.

Idag är vi lite vuxnare än vi var då, mycket vatten har flutit under broarna och vi bor alla (förutom Elin som nyligen flyttade till Stockholm) i olika städer, men dessa damer finns för alltid djupt förankrade i mitt hjärta.

Jag älskar er så!

Sega ben, en samojed och snart på't igen

Imorse var det segt.
Jag kände av löpbandsträningen från igår.
Usch.
Kolsvart och höstigt ute.
Men termometern stod på 12.8 grader...
Eeeehhhhh????

Jag behövde ha långa tightsen med mig till jobbet pga kvällens orientering, samt att det var kolsvart så reflexväst var en självklarhet.
Klädvalet landade på långa tights, den tunnaste vindjackan jag har och reflexväst.
Plussa på ryggsäcken och jag var skapligt varm när jag tuffade iväg.
Vitt lyse framåt och rött lyse bakåt.
Ingen kunde undgå att se mig.
Jag undgick dock att se cykeln med tillhörande cyklist (utan lyse eller reflex!!!) som jag nästan brakade in i borta mot Vireberg.
Sablarns männskor, ta på er reflex när det är svart ute!

Varmt , varmt , varmt.
Och segt segt segt.
Höll nere tempot och försökte tänka på tekniken istället.
Det gick sådär må jag säga.

Bort mot Minneberg genom skogen längs vattnet fick jag hålla i lyset för att se vart jag skulle sätta fötterna.
Vid trappen ner mot Minnebergs strand stod en vit fluffig samojed och tittade nyfiket på mig.
Jag smälter när jag ser såna sötnosar och tittade fånigt tillbaka. Hade gärna tagit med mig den hem, eller i alla fall till jobbet :)

Tuff tuff, framåt framåt och så småningom framme på jobbet.

När eftermiddagen kom var det då dags för orienteringstävlingen Pampas Night.
En populär Karlbergstradition. 
12 st i varje lag.
Utrustade med Försvarsmaktens ficklampa 3 var belysningen begränsad.
Som tur var var det som sagt orientering inne i parken och inte toksvårt att hitta kontrollerna.
Mitt lag hittade alla och sprang tydligen rackarns snabbt och rätt för till slut stod vi som vinnare i förbandsklassen :D 
Snajsig form av kvällstjänst.

Imorgon kväll är det återigen samkvämsdags på jobbet och jag är upptagen större delen av dagen vilket leder till att jag får bedriva träningen innan jobbet.
I och med att jag åker till Skåne till världens bästa Isabelle på fredag och spenderar större delen av den dagen på ett tåg så får det bli att gå upp i ottan och få till ett hyfsat långt distanspass.
Avfärd från Solna ca 04.30, siktar mot Karlberg med omväg via Edsviken-Mörby. Enligt min kartmätning skall det rendera i ca 29 km.

Någon som nappar? :)

Grejen med löpband????

Idag var det en riktigt ruggig höstdag.
Regnigt, grått, blåsigt men dock inte så kallt.

Jag låg kvar länge i sängen imorse. 
Att det kan vara så rackarns skönt under täcket??? :)

Dagen segade sig fram på jobbet....
Jag funderade lite på det Laila hade sagt när vi sprang i Borlänge i helgen om att springa mer på löpband för att träna inför Bislett.
Jag har ju försökt mig på det där med acklimatiseringsträning förut...
Eller ja, när jag och Paula skulle till Afrika och springa Kilimanjaro marathon 2011 körde jag ett pass på löpbandet i långa tights och underställströja. 
Seriöst, ett pass? Trodde jag det skulle göra någon skillnad?
Slet av mig tröjan efter typ en kilometer och höll på att avlida resterande delen av passet.

Sen gillar jag ju inte att springa på löpband sådär överdrivet mycket.
Trots att min senaste upplevelse på löpband var jag inte ett dugg sugen.
Hursomhelst så tog jag mig till gymmet, ställde in rätt fart och lutning och satte igång.
Plöjde Sommarprat med Pia Sundhage och koncentrerade mig på att inte springa in i fronten på bandet.

15 km senare stängde jag av bandet och jag var rätt så mör.
Varför är det alltid jobbigare att springa inomhus och på löpband?
Med jämna mellanrum tittade jag ut i rusket och drömde mig ut, ut, ut!
Ut i den friska luften och syret som skulle fylla mina lungor istället för den instängda luften i konditionsrummet och det där enträgna virvlandet från löpband och fläkt.

Jag har beslutat en sak.
Det blir INGA fler inomhuspass innan Bislett.
Kanske får jag bita i det sura äpplet på plats men jag ser inte att jag kommer bli bättre på att springa inomhus med fem veckor kvar till tävling.
No ma'm.

När jag kom hem slängde jag in kyckling i ugnen.
När han den där jag tycker så mycket om kom hem så gjorde han risotto :)

Imorgon skall det springas någon form av orienteringstävling på jobbet....
Hmm, springa kan jag. Men sätt en karta i handen på mig och det blir lätt lite fel.
Eller ja, jag springer, alldeles för fort och ofta för långt...
Tur att det är många fler i mitt lag och att banan är kort, samt inne i Karlbergsparken :) kan nog bli bra det.

Det blir ialla fall ett morgonpass imorgon för att få ihop lite fler kilometer och lurva ur benen lite efter dagens eskapader.

Många andra aktiviteter ställde till träningsplaneringen lite denna vecka. 
Men skam den som ger sig :)

Någon som är sugen på aptidigt morgonpass runt Edsviken på torsdag förresten?? :)

Från en helt annan dag, men rätt söt ändå :)

Deal!

Kalldusch

Det är en annan årstid nu och det märks.

Imorse var det strax under nollan när jag stack hemifrån.

Lyckades fubbla till det så jag inte kom iväg förrän vid kvart i sju.

Det hade börjat ljusna lite smått när jag tassade iväg.

Något var konstigt för benen var inte alls så sega som de brukar vara på morgonen.

Hade ätit ett plommon och en smörgås men magen knorrade inte heller.

Luften var krispig och skön och jag tog det säkra före det osäkra och körde underställströja (Hellly Hansen), vindjacka (Salomon), tights (Trimtex) pannband (Trimtex) och vantar (Nike).

Dessutom hade jag ryggsäck som också värmde rätt bra.

Tog halvkorta vägen och landade på dryga timmen innan jag var framme på jobbet.

Väl där stod jag lite för  länge och pratade med kollegorna innan jag duschade.

I omklädningsrummet i källaren är det kallt.

I duschen är det nästan ännu kallare.

Men bara i damernas dusch, hmm.

Det är sådär ljummet så att det nästan är varmt men det blir aldrig riktigt skönt.

Dessutom är det ljummet i ca 4 min, sen blir det kallt.

Så det är inga långa njutningsfulla duschar som blir av på morgonen.

Ärendet är felanmält sen länge men det verkar inte hända mycket på den fronten.

Efter den mindre varma morgonduschen blev jag aldrig riktigt varm under dagen.

Satt och frös om näsa och fötter.

Dessutom satt jag på två möten i en lokal där kalluften bokstavligt talat forsade in.....

Vid halv fyra fick jag nog.

Svidade om till träningskläder och tog mig springandes hemåt.

Tog långa rundan runt Kungsholmen, över Tranebergsbron och sen längs vattnet bort mot Ulvsunda.

Körde fartökningar efter 20 min (15 min), ner i distanstempo igen i 5 min, fartökning 10 min, distanstempo i 5 min och sen en sista fartökning i 10 min.

Varvade ner sista biten hem och sen fick jag äntligen duscha varmt!

Ca 11 km + ca 15 km (Garmin fortfarande på lagning så det blir en uppskattning) blev en bra dagsdos och en bra start på veckan.

In Borlänge :)

Söndag idag och idag är det lillskruttans dag!

Min fina systerdotter fyller två år idag :) Lillfialuttaskrotunge. För söt för sitt eget bästa och det ska vi fira!

Utöver det så har helgen spenderats i Borlänge.

Ledig fredag vilket innebar bilåkande upp med syster på torsdag efter jobbet.

Fredagen spenderades med långpass med Laila.

Det var en rackarns fin dag och vi letade oss upp mot Länsan.

Snöblandat regn hade kommit dagen innan men nu sken solen, termometern stod på -2 (har jag för mig i alla fall) och det var bara en helt vanliga rackarns bra dag.

Munnarna gick i ett och det längsta tiden det var tyst var nog när någon av oss behövde dricka.

Alternativt när vi kom till ngn halvbrandt backe, då sa jag inte så mycket.

Vi tog oss igenom vissa skogspartier, och där märktes det väl vem som springer mycket i skogen och vem som tuggar asfalt till frukost och eventuellt någon Tranebergsbro emellanåt. Laila var som en liten vessla medans jag hade fullt sjå att se till att inte snubbla :)

Ajja, practice makes perfect.

Jag hade fyllt vätskeryggan med strax under en liter med varmt vatten och så hade jag en påse med energikuber med mig som jag fick av Annelie i somras.

De smakade godis men did the job och jag hade en jämn energinivå hela tiden.

Varje halvtimme drack jag vatten och åt en eller två kuber.

Hade mina nya Trimtex-tights, långärmad funktionströja från Nike, min rosa Salomonjacka samt mina nya Nimbus på fossingarna. De är supersköna och sköter sig än så länge.

Men ändå kan jag inte låta bli att vara skeptisk, kanske en konsekvens av att springa i samma skomodell i över tio år, vad vet jag.

När jag väl var åter hemma så stannade jag klockan på strax över 3h och 35 minuter. Har inte sträckan då min Garmin är inne på lagning men det spelar ingen roll.

I övrigt hände en konstig grej igår kväll som tyvärr har blivit lite återkommande ungefär var tredje måndag.

VI gjorde jättegod mat, färsk torsk, skirat smör, kokt potatis och ärtpuré med pepparrot. Till efterrätt gjorde Rikard kanongod äppelkaka och egen vaniljsås.

När vi väl gått och lagt oss kan jag inte sova och vänder och vrider på mig.

Svettas och mår illa.

”Satan, det här känner jag igen.”

Det slutar inte bättre än att jag får gå upp och kräkas.....

Mindre trevligt men efter det mår jag mycket bättre och kan sova.

Det är superkonstigt, detta händer alltså lite då och då och har börjat det senaste året.

Första gången var förra våren och sen har det fortsatt lite då och då.

Jag har försökt härleda det till om jag ätit något konstigt men hittar ingen röd tråd.

S-T-R-A-N-G-E.....

Jag är löpare!

Jag är löpare.

Jag springer på asfalt, på stigen, i skogen, på banan, uppför backen, i snön, i regnet, på natten, på dagen, i ljuset, i mörket, ensam, med sällskap......

Jag springer långt, jag springer kort, jag springer snabbt, jag springer långsamt,

Jag älskar att springa, 
Ibland är det inte roligt att springa, men då jag springer ändå, det är då jag är mitt mesta jag.

När jag springer tänker jag inte alls, då springer jag bara.
När jag springer tänker jag, 

Jag tänker på min pappa, då blir jag glad,
Tänker att jag aldrig kommer att få träffa honom igen, då blir jag ledsen,
Tänker på hans leende, skratt och alla fina minnen, då blir jag glad,

Jag tänker på mina systrar, den lilla skrutt jag ska bli moster åt och de där två sötnosarna jag redan är moster åt, då blir jag glad i magen,

Jag tänker på min mamma, hennes styrka, då blir jag ödmjuk, 

Jag tänker på han jag vaknar tillsammans med varje morgon, då blir jag varm i hjärtat och ler,
Jag tänker på min kropp och vad den klarar av, då blir jag självsäker.

Jag tänker på äventyr som ligger framför mig, då blir jag exalterad - men samtidigt lite rädd.

Som jag hörde härom veckan:

"If your dreams don't scare you they're not big enough"

Foto Krister Eriksson

Foto Sandra Lundqvist

Invigning och planering

Idag invigde jag mina nya vänner, Asics Nimbus (inte Cumulus som jag av någon anledning hade virrat till det med igår :) ).

Dagens pass bestod av lätt distans 80 min med utgångspunkt Karlberg.
Jag sprang längs vattnet bort mot Solna och upp vid Ulvsundabron.
Över bron och ner till vattnet igen på andra sidan, tassade vidare genom löven, följde vattnet bort mot Traneberg och vidare upp på bron.
Rundade Kungsholmen och hoppade högt när jag blev ikapp- och omåkt av en kollega på rullskidor som skrek att jag skulle "ÖKA!", på väg nerför Tranebergsbron.
Så kan det vara. :)

Väl tillbaka på jobbet stannade klockan på strax över 80 min.
Det kändes bra.
Inte superlätt och inte supersnabbt.
Igår blev en dålig matdag och det kändes idag.
Idag var en dålig vattendag, det kändes också.
Jag var slemmig och torr i munnen (konstigt kombo) och spottade mycket.

Imorrn blir det distanslöpning med tempohöjningar.
Fiskar sällskap!
Utgår från Solnatrakten vid halv 6-6tiden.
Tanken är runt Edsviken längs vattnet, alternativt via Edsberg och Mörby.
Får mer än gärna sällskap :)
Komsi komsi komsi :)

Onsdag lyxar jag till det med morgontransportlöpning till jobbet.
Även denna utgår från Solna, vid halv 7-snåret, och sällskap välkomnas :)

Torsdagen till ära tror jag att jag har lyckats få med mig en kollega på lätt distans. Lutar åt samma runda som idag.

Fredag kommer jag vara i Borlänge och planen är långpass med Laila. Dock är det älgjaktsvecka i Borlänge vilket innebär att den planerade skogslöpningen blir grusvägslöpning istället. Dumt att riskera att bli förväxlad med en älg....

Lördag och söndag bestäms senare då det är en viss liten tvåårig fröken Filur som ska firas :)

Min Asicsfamilj

I fredags styrde jag kosan mot Asics Flagshipstore på Hamngatan.
Jag har varit där några gånger tidigare men inte handlat, utan mest suktat.
Men den här gången hade jag ett mål.
Nya skor skulle införskaffas och det behövde inte nödvändigtvis vara min gamla trotjänare 21-serien (numera gt2000).

Väl där möttes jag av bra service och kunnig personal.
Jag fick göra en fotscanning, springa på band men framförallt så lät han mig prata och berätta vilken sorts löpare jag är och mina egna erfarenheter. Det funkade bra.

Resultatet blev ett hål i plånboken, samt ett par Asics Nimbus, där jag faktiskt gick upp en storlek och landade på ett par US size 10 (motsvarar 42, jag står stadigt på jorden).
Samtidigt sa han klokt att det alltid är en risk att byta skomodell. (jag har sprungit i 21-serien i över tio år).
Livet är ju en risk i sig men det är dumt att vara dum så jag kompletterade med ett par gt2000.

Nimbus har högt dropp, 15 mm tror jag, och väldigt bra dämpning.
GT2000 också bra dämpning men mindre dropp, 10 mm.
Tydligen har damskor överlag högre dropp pga att våra hälsenor är tydligen 2 cm kortare än karlarnas (i genomsnitt dvs).
Så kan det vara.
Nimbusen har jag inte testat på långpass än men det kommer nog visa sig snart om de är bra eller inte.
De känns och sitter bra det lilla jag testat de hittills.
Min uppfattning är att det känns direkt om det är bra skor.
Sitter de inte bra direkt så kommer de inte göra det om två veckor heller.

I övrigt fick jag ytterligare ett tillskott förra veckan då min svåger var en kortis i New York.
Då blev det ett par GT2000-trail.
Jag har ju planer på att springa TEC till våren och då behövs ett par grövre skor.
Dessutom har jag ett par Asics Fuji racer sedan tidigare, (också trail men nätta).

Summa kardemumma har jag nog aldrig haft så stor skopark som jag har nu (4 par alltså).
Om det säger mest om mig eller om andra det låter jag vara osagt.

Idag hängde jag för övrigt på AnnSofie och Niklas när de skulle supporta Madde på Hässelbyloppet.
Lajbans tillställning och tokfint väder.
Madde persade på 45.22 och gjorde ett grymt lopp!

I övrigt har ytterligare en nagel sagt upp sig.
Därför hoppar jag mest runt i mina Freshgear-strumpor för att snabba på återhämtningen och undvika infektioner där naglarna en gång satt.
Att inte ha naglar påverkar varken löpning eller annat.
Dock ser det mindre fint ut om man nu skulle få för sig att gå med öppen-tå-skor.
Men jag har inga aktiviteter planerade i närtid som kräver sådana skodon.

:)

Asics Gel GT2000

Asics Nimbus, ser ni att de är rosa? :) sicken tur

GT2000 Trail

"Talang, handlar om förmågan att fokusera."

- Isabellah Andersson

Friday! Yogaday! Happy day!

Idag är det fredag.
Vilket innebär yoga-pass på jobbet!

Möttes av en rackarns fin och krispig morgon när jag cyklade till jobbet imorse. 
Rullade backen ner uppifrån Huvudsta och njöt av färgerna runt mig.

Det har varit en bra vecka.
En upptrappningsvecka efter min återhämtning efter Grenå 24h.

Om man bortser från mitt taffliga försök på 10 km i måndags.
Det vägde jag dock upp genom att morgonspringa med AnnSofie på tisdagen.
Kolmörkt vilket innebär reflexväst,  men ca 15 grader och enligt rutin höll jag på att svettas bort.
Vi babblade oss igenom 12 fina kilometer innan vi skildes åt ovanför Kungsholms strand och stack vidare mot respektive jobb.
Rackarns bra morgon.

Onsdagen körde jag ett bålpass på gymmet som gav mig redigt med träningsvärk. 
Det är bra med träningsvärk, gav en påminnelse om att jag har fuskat med den träningen de senaste veckorna....fy på sig Maria.

Igår var det åter transportlöpning, dock i ensamt majestät.
Då letade jag mig fram längs vattnet hela vägen från Ulvsundabron till Tranebergsbron.
Gula och gröna löv täckte marken och duggregnet hängde i luften.
Kunde inte bli speciellt mycket bättre :)

I eftermiddag är det åter dags för min Asicsfamilj att utökas.
Min svåger hade med sig ett par trailskor hem från New York nyligen och nu blir det förmodligen inköp av ett par GT2000, om de inte har något bättre att erbjuda därnere på Hamngatan :)
Den som lever får se.

Nu kör vi högsta hastighet mot helgen!

Don't forget to be awesome!

Den där jäkla milen alltså

F.r.o.m. denna vecka är det rätt lugnt på jobbet.

Eller ja, back to normal skulle jag väl vilja säga.

Ett tag, fram till jul ungefär.

Förra veckan var vi ute på övning och som kommendant är det väldigt mycket planering, genomförande samt efterarbete. Mycket av allt alltså.

Nu har det lugnat ner sig lite och arbetsbelastningen är tillbaka på föregående punkt. Alltså så har jag bara mina "vanliga" arbetsuppgifter att lösa :)

Idag skulle det också springas skolmästerskap över 10 km.

Seriöst så är jag mer nervös när jag står på startlinjen till ett 10 km-lopp än ett 24h.

Idag hade jag ingen aning om hur kroppen skulle reagera men det skulle jag snart bli varse.

Jag tyckte jag värmde upp ordentligt, joggade omkring på borggården ett bra tag innan start. 

Tänjde, checkade skorna, drog åt tofsen i håret ett antal gånger och startade gps.en.

10km på Karlberg består av ett 2km-varv som löps 5 gånger.

Det går segt uppför ungefär 75% av tiden.

Start och mål är framför slottet och sen springer man princip runt i parken.

Startskottet gick och jag tänkte för en gångs skulle inte dra iväg i 4min-tempo från början.

Jag tänkte att jag skulle iallafall försöka komma ner mot 45 min.

De första två varven gick ok.

Jag tog rygg på bataljonchefen och försökte hålla lätta steg.

I slutet på andra varvet hände något.

Det kändes tungt i huvudet och ingen energi gick ut i benen.

Mjahaaa.

Skit också.

Tunga tunga ben tog mig runt resten av banan.

Insåg att 45 min var kört för längesen.

Sänkte tempot och koncentrerade mig på att komma runt överhuvudtaget.

Det snurrade i skallen de två sista varven.

Blä.

Det var en stor lättnad när jag svängde in på borggården för målgång.

Fy tusan.

Inte ok alltså.

När jag väl hade tagit mig hem och duschat var jag helt slut.

What's up with that?

En teori är att jag återhämtar från ett 24h-lopp. 

Det är iochförsig tre veckor sedan nu, men jag tror ändå inte att utgångsläget för att persa på milen var suveränt idag.

Så kan det vara.

Det skulle ju vara fantastiskt att som löpare ha ett brett spann och vara grym på allt från 10 km till 24h-löpning.

Det händer inte alla dock och inte mig.

Nästa skolmästerskap går i vår.

Jag har tid att träna alltså :)

Tjurruset 2013; my side of the story - eller - ; Vem beställde mjölksyra?

Efter förra årets Tjurrus sa jag att jag skulle anmäla mig i tid nästa år.

Jag misslyckades ganska grovt...

Häromdagen skrev en kompis på Facebook att hon inte skulle springa och undrade om någon var sugen på att ta hennes nummerlapp.

Svårövertalad som jag är tog det inte många minuter att bestämma mig :)

Men sen kom nästa problem. Vem tusan skulle följa med och coacha? (ja det är helt rätt jag är bortskämd och lite high maintenance, jag vill gärna ha folk med mig när jag ska tävla) :)

Mamma skulle bli lite sistaminuten, syrran skulle jobba natt, R skulle på Ölmässan på fredagen.....hmmmm.

Det blev ialla fall R som fick den äran :)

Att jag sprungit bara två gånger sedan Danmark rörde mig inte i ryggen. 

Hehe, självförtroendet är på topp.

Samtidigt väntade jag mig inte  någon topprestation.

Jag är bra på att springa långt, inte lika bra på att springa fort.

Iväg med pendeln imorse mot Tullinge och vidare sen med buss till Tullinges gamla flygplats.

Regnet hängde i luften men det höll sig där under hela tiden.

På med rätta kläderna, (rosa löparkjolen, rosa tröja och rosa kompressionsstrumpor), folk trodde enligt rutin att jag var koko.

Jag hade rotat fram mina orienteringsskor dagen till ära och jag måste säga att de gjorde ett rackarns bra jobb.

Iväg och värma, lyckospark och sen iväg till startfållan.

Väl där var det dragig uppvärmning med Friskis.

Jag gjorde en Lisbeth Jansson.

Vilket innebär att medan alla de andra var vända mot podiet och hängde med i uppvärmningen stod jag vänd i banans riktning och fokuserade mest på mig själv :)

10-9-8-7-6-5-4-3-2-1 pang.

Tjoho, iväg det bar.

Gräsunderlag än så länge.

Ut på någon form av motionsspår.

Har två tjejer framför mig.

Sablar, varför värmde jag inte upp mer (alternativt startade i ett långsammare tempo?).

Första kilometern avverkades alldeles för snabbt.

Uppför en till backe och nerför krönet.

Nedanför väntar kryphinder ut i vattnet och sen ca 200 m i en sjö.

Ut i vattnet, sablar va kallt, bara att trampa på.

Runt svängen, upp ur vattnet och uppför slalombacke.

Här flåsas det. 

Hela vägen upp och sen fortsätter det.

Lite obanat, lite motionsspår, förvånansvärt lite lera (?)

Över en åker.

Mer obanat.

Backar.

Passerar en väg och någon i publiken skriker: "Bara 3km kvar nu."

Tjejen bredvid mig väser "Håll käften ungj*vel". Mjaha, så kan man göra.

Runt en krök och vad ser jag?

Vem beställde mjölksyra?

Ner i ett sandtag, vätskekontroll, tar lite Powerrade och sen börjas det uppför.

Tar lite till höger där det är lättare och inte lika upptrampat.

Det suger i benen men känns ändå ok. Jag dör inte.

Trixar vidare genom skogen.

Över stenar, uppför backar, under järnvägen och passerar 9km-skylten.

"Hmmmmm, vart tusan är leran? Säg inte att vi ska uppför den där jäkla slalombacken igen? Något jäkelskap kommer ju komma på slutet....."

Trixar vidare, passerar 10km-skylten, ser en folksamling utan dess like. 

"Ahaaaaaaaaaaaaaaaaa!"

Det som ligger framför mig är nu ett 150m (ok, avståndsbedömningen kanske inte var på topp) långt träsk.

Publiken har samlats på det bästa stället.

Det är mycket folk och jag tar sats och hoppar så långt det går.

Strunt i ankledet, jag sliter/häver/drar/simmar/paddlar mig fram.

Det är kallt, riktigt kallt och jag får koncentrera mig på att andas ordentligt och inte börja flämta alltför mycket.

Väl uppe känns benen, njaaaa, inte så mycket alls, framåt framåt, nu ser jag målet i vinkel.

Runt ett till hörn och ett avslutande kryphinder.

Två tjejer framför mig, jag kryper fortare.

In i mål!!!!och 10 km är avklarade.

Sablar vad jobbigt.

Rikard kommer med kläder och jag byter om till torrt. 

Massa lager, mössa och vantar.

I med lite kexchoklad, den enda gången Kexchoklad är gott är ju efter målgång, och sen traskar vi mot bussen.

Petra Kindlund vann på ca 50 min tror jag.

En revansch för henne i och med att förlöparen sprang fel förra året och ledde henne helt galet.

Detta år kunde man i princip springa hela tiden, jag gick i de värsta backarna men om man har benmuskler så kan man springa.

Mindre lera och jag hade nog väntat mig en lite värre bana.

I och för sig är det bra att det fortfarande är en löpartävling och inte bara en fråga om vem som kan halka genom träsk fortast.

Tiden förresten, som inte är något att skryta om , landade på 1.04. 

Men strunt i det för jag hade kul och fick en genomkörare!

Undrar om jag ska ta och faktiskt anmäla mig i tid till nästa år? :)

Innan, pretty in pink :)

Efter, fortfarande pretty :)

Lite blessyrer får man räkna med