"Du är så duktig"

Beröm gillar väl alla?
Eller?
Mer eller mindre skulle jag vilja säga.

Något som står mig upp i halsen dock, är uttrycket "Du är så duktig".
Oftast sagt i all välmening men ibland med en viss syrlighet bakom.

Att få höra det när man pratar om sin träning, äter "nyttig" mat, eller en sån simpel sak som att stå över bullarna i fikarummet får det nästan att vända sig i magen på mig.

Att vara duktig för att man tränar och tänker på vad man stoppar i sig?
Det är ett aktivt val och jäkligt medvetet. 
Det har inget att göra med duktighet.

Att rasta hjärtat och hålla igång på en husbehovsnivå är exempelvis att träna en timme, tre gånger i veckan.
Detta mynnar ut i  ca 2% av veckan...
Hur var det där med att inte ha tid?
Räkna då hur många % som går åt framför datorn eller tvn?

Kroppen är fantastisk.
Den har otaliga mekanismer som är till för att rädda oss i krissituationer, nöd och svält.
Dock inte lika många när det gäller överkonsumtion av mat. Endast en faktiskt.
Därför är kroppen gjord för att röra på sig.
Springa, cykla, simma, gå, lyfta, släpa, stå, hoppa, krypa, you name it.

"Åh du är så duktig som tränar, jag har så svårt att komma igång".

Om det är viktigt för dig så hittar du ett sätt.
Om det inte är det så hittar du en ursäkt.
Simple as that.
Dessa "välfärdssjukdomar" är i sig ganska så ovärdiga.

Jag säger som Madde, You don't get what you wish for. You get what you work for.

Sen är det en jäkla skillnad på att vara duktig och att vara grym.

Jag är inte duktig, 

Jag är grym.

För att jag väljer att vara det.