Obalans?

Igår sprang jag och Laila runt Aspeboda.
Dryga 26 km på en fin runda med några backar men inget annat allvarligt.
Vi höll bra fart, både på benen och munnarna :)

Vid 19 km tog energin slut och det kändes som om min kropp fick soppartorsk.
Helt tokslut och jag fick slita de resterande kilometerna hemåt.
I vätskeryggan hade jag Vitargo, som brukar fungera alldeles utmärkt vid andra tillfällen.
På fredagen tänkte jag att jag skulle åka iväg och köpa mig en Snickers eller motsvarande för att komplettera med, men det blev aldrig av.
Laila bjöd mig på blåbärssoppa som tände det sista bränslet jag hade kvar men det gick fortfarande segt.
Så segt att jag fick gå de sista metrarna i backen upp från älven mot Gammelgården..... Ursäkta?????

När jag kom hem var jag helt slut.
In med lite snabba kolhydrater och sen in i duschen. 
Illamåendet kom som ett brev på farstun.
Stretcha och sen åt jag lunchen i bilen på väg till Vansbro.
Hade tur som fick behålla den.

Gudstjänsten i kyrkan var fin och efter det åkte vi förbi pappas grav och tände ljus.
Förutom gravlyktorna som lyste upp var det kolmörkt på kyrkogården.

Middagen fick jag inte i mig många tuggor av och läggdags tyckte jag skulle ha varit redan vid 19tiden.
Inatt sov jag 11 timmar i sträck.
Vaknade en gång vid 7 men somnade snabbt om.

En lekmannanalys av det hela är följande:
- Jag körde dubbelpass på fredagen; lugn distans på morgonen och distans med tempoökningar på eftermiddagen.
- Middagen var energimässigt sett för liten och jag åt heller inte upp det hade lagt på tallriken.
- Jag skulle ha kompletterat ytterligare med snabb energi (energibar, godis eller motsv) under lördagspasset.

Sammanfattningsvis tror jag att det hela berodde på för lite energi i depåerna innan (efter förra passet) samt under passet.

Idag mår jag jättebra.
Nattens sömn var förmodligen välbehövlig.

Nu samlar jag energi för att trycka på ytterligare en vecka.
Strävar efter mycket mängd.
Det drar ihop sig för tävling :)