Idag tog det en bra stund innan jag tog mig ut på dagens pass.
Igår lurade jag till mig en extra vilodag, eller ja, lurar ju egentligen bara mig själv.
Men hursomhelst, idag satt jag mest och fånade mig.
Kom på många ursäkter att inte träna.
Till slut ringde jag Anna G och kort därefter var jag på väg ut genom dörren.
Både idag och igår vaknade jag med något konstigt i halsen.
Inte halsbränna och inte ont i halsen men somewhere in between.
Högst obra.
Så jag spenderade gårdagen med systeryster. Vi flanerade på Hemnet, picknickade på Drottningholm med lånehunden och avslutade med middag hemma hos oss. hade det allmänt bra med andra ord :)
När jag väl kom ut var jag rädd att det skulle vara sådär segt i vaderna som jag har känt ett bra tag nu på sistone.
Men icke.
Jag flög fram.
Tanken var 20-25 lätta kilometer.
Kände jag av halsen eller att pulsen stack iväg så skulle jag gå hem.
Nej nej.
Det enda jag kände av var den friska luften och regnet som hälldes ner.
Underbart.
Knappt en människa ute och benen travade lätt på.
Rundade Sollentuna centrum och sen hemåt igen.
Drygt 20 km och både pulsen och halsen höll sig i schack :)
Imorrn springer jag ut till Rösjöns camping, tar ett varv på ngt lämpligt spår där och så hem igen.
Någon som har lust att hänga på?? :)
Vi ska förresten försöka ha en vegetarisk dag i veckan.
Idag blir det kikärtsbiffar till middag.
Om någon har något oemotståndligt att dela med sig av på den vegetariska sidan så hojta!
lördag 31 augusti 2013
fredag 30 augusti 2013
Sommaren är slut. Eller?
Jag tillhör som sagt inte kategorin som dyrkar solen.
Visst, jag uppskattar några timmar i en solstol lika mycket som någon annan.
Men där går gränsen.
Det kan bero på att jag har väldigt ljus hy och bränner mig väldigt lätt.
Solskyddsfaktor 30 gäller över tiden för min del, även i Sverige. Jag har lärt mig den hårda vägen.
Vi har haft en jättefin sommar i Sverige iår. Som vi förmodligen kommer att prata om halva vintern och minnas.
Kanonbra! Jag har haft en jättebra sommar och skapat många fina minnen.
Det jag däremot inte tycker om, är att träna när det är 26 grader varmt ute och solen står mig ända upp i öronen.
DET-ÄR-FÖR-VARMT!!!
Jag mår dåligt, mina ben stockar sig och inget verkar gå som jag vill.
Tyvärr är det ju så att man inte har något val, förutom att inte träna alls på sommaren och det är ju liksom inte ett alternativ.
Denna sommar införskaffade jag därför en kylkeps.
Skratta ni, men den är riktigt bra.
Tyvärr också riktigt ful.
Den fungerar på så sätt att man dränker den i vatten innan man sticker iväg och så håller den sig blöt/fuktig under en väldigt lång tid.
Kepsen i sig är i väldigt tjockt material som absorberar mycket mer vatten än sin vikt.
Det har funkat hyfsat.
Sen fick jag ett par handledskylare av fina Annelie när jag fyllde år.
De fungerar så att blodet som passeras kyls av och blir svalare på vägen tillbaka vilket resulterar i en svalare genomströmning.
Jag tycker att detta fungerar.
De två sakerna har hjälpt mig en del under sommaren.
Sen är det ju så att den svenska sommaren är så pass kort att vi aldrig riktigt hinner acklimatisera oss.
Nu finns det vissa som säger att sommaren är slut.
Njaaa, håller inte riktigt med.
Jag och Kristina sprang runt Edsviken häromdagen, när vi var på hemväg genom Bergshamra stod det 23 grader på en termometer. Då var klockan närmare 8 på kvällen.
Phiew.
När jag sprang ut till Sollentuna i måndags kom det såna där råare brisar lite då och då när solen hade gått ner. Oooh så de svalkade :)
Jag gillar sommaren, men ser fram emot hösten med frisk kall luft som fyller lungorna.
Visst, jag uppskattar några timmar i en solstol lika mycket som någon annan.
Men där går gränsen.
Det kan bero på att jag har väldigt ljus hy och bränner mig väldigt lätt.
Solskyddsfaktor 30 gäller över tiden för min del, även i Sverige. Jag har lärt mig den hårda vägen.
Vi har haft en jättefin sommar i Sverige iår. Som vi förmodligen kommer att prata om halva vintern och minnas.
Kanonbra! Jag har haft en jättebra sommar och skapat många fina minnen.
Det jag däremot inte tycker om, är att träna när det är 26 grader varmt ute och solen står mig ända upp i öronen.
DET-ÄR-FÖR-VARMT!!!
Jag mår dåligt, mina ben stockar sig och inget verkar gå som jag vill.
Tyvärr är det ju så att man inte har något val, förutom att inte träna alls på sommaren och det är ju liksom inte ett alternativ.
Denna sommar införskaffade jag därför en kylkeps.
Skratta ni, men den är riktigt bra.
Tyvärr också riktigt ful.
Den fungerar på så sätt att man dränker den i vatten innan man sticker iväg och så håller den sig blöt/fuktig under en väldigt lång tid.
Kepsen i sig är i väldigt tjockt material som absorberar mycket mer vatten än sin vikt.
Det har funkat hyfsat.
Sen fick jag ett par handledskylare av fina Annelie när jag fyllde år.
De fungerar så att blodet som passeras kyls av och blir svalare på vägen tillbaka vilket resulterar i en svalare genomströmning.
Jag tycker att detta fungerar.
De två sakerna har hjälpt mig en del under sommaren.
Sen är det ju så att den svenska sommaren är så pass kort att vi aldrig riktigt hinner acklimatisera oss.
Nu finns det vissa som säger att sommaren är slut.
Njaaa, håller inte riktigt med.
Jag och Kristina sprang runt Edsviken häromdagen, när vi var på hemväg genom Bergshamra stod det 23 grader på en termometer. Då var klockan närmare 8 på kvällen.
Phiew.
När jag sprang ut till Sollentuna i måndags kom det såna där råare brisar lite då och då när solen hade gått ner. Oooh så de svalkade :)
Jag gillar sommaren, men ser fram emot hösten med frisk kall luft som fyller lungorna.
 |
| Mina fantastiska X-cross, flitigt använda i sommar |
tisdag 27 augusti 2013
Skövde Ultrafestival 2013; My side of the story - eller; "Skaka rumpa"
Så var det dags igen.
Trots att jag bara deltagit på Ultrafestivalen en gång, sprang 24h 2010, så känner jag liksom draget att vara där ändå.
Jag och Anna gjorde roadtrip av det hela.
Lämnade Stockholm vid ettiden och landade in i Skövde runt halv 5.
Loppet var i full gång och självklart hade vi haft koll via liveuppdateringen, men det var ändå skönt att vara på plats. Blev allt lite stressad över att sitta i bilen och veta att de sprang utan mig.
24h och 48h var igång.
På banan var bland annat Torill, världsrekordhållaren på 48h bana; Sumie Inagaki, Åsa Hällstorp, Yudith Hernandez och den finska löparen Jari Tompoo.
Många kära återseenden; Torill, Helen, Janne, Carina, Kristina, Reima, Peter, Bertil, Hasse, Stefan, Carina, Annelie, ja listan kan göras lång.
Mellan fredag och lördag sov jag inget, var tvungen att ha koll. :)
Löste dessutom av Carina i supporten av Janne för att hon skulle springa 6h dagen efter och ville ha i alla fall en timmes sömn.
Yudith gick som tåget, imponerades ju längre dygnet gick. Den bruden höll nästan EXAKT samma tempo hela tiden. Såg aldrig att hon lämnade banan förutom en gång.
Åsa gick som ett lok.
Så imponerande att se.
Jari hade problem med magen under natten och stannade sporadiskt för att leta efter något i soptunnan.
När han inte gjorde det sprang även han i samma tempo över tiden, 5.42/km om jag inte missminner mig.
Helen Sandberg gick bra hela dygnet, utom när hon tyckte att hon skulle lägga sig i tio minuter.
Jag ifrågasatte henne, stoppade i henne en koffeintablett och fick ut henne på banan igen.
Till slut persade hon :)
Min vän Annelie, som debuterade på 24h, persade både i distans och tid när hon klev av efter 12h pga fotproblem, 79 km!
När dagen grydde igen blev det väldigt varmt och jag kände mig glad över att det inte var jag därute på banan. Jag och värme tycker ju som bekant inte om varandra sådär överdrivet mycket.
Yudith slutade på strax över 234 km och Åsa på 221.
Jag är mållös.
....Och det ska mycket till för att jag ska bli det :)
Jari stannade på 239 km, närmare 240.
Mållös även där.
Karln var som en klocka.
Svenske Anders Tysk, gick i många timmar pga knäproblem men kom ändå den imponerande distansen 223 450 m.
24h-löparna hade gått imål men 48h-löparna var fortfarande på banan.
Nu hade de gjort hälften.
Janne joggade undan strax över 200 km första dygnet. (stört, första dygnet)
och fortsatte sedan att tuffa vidare mot sitt mål.
Jag och Anna drog ner på stan en sväng för att breaka hjärnan lite smått.
Stora intryck kräver stor eftertanke.
Men jag har fortfarande svårt att ta in ett 48h-lopp på 400mbana.....
Sen var det ju 6h, 12h, 100km och 1hlopp också. :)
Jesus.
Fina Torill som för 5 veckor sedan hade slagit nordiskt och svenskt rekord (341 559 m) på 48h-löpning i Australien kämpade sig till sitt näst bästa resultat.
Blir varm i hjärtat när jag tänker på det.
En beslutsamhet som den damen har är det inte många som besitter.
Hela helgen slutade i alla fall enligt nedan....
6 timmar kvinnor: 1. Kristina Paltén, Piterunners, 62 660 m
6 timmar män: 1. Stefan Hult, LK TV-88, 74 320 m
100 km kvinnor: 1. Heli Lehtinen, Finnish Marathon Runners (Finland), 9.57.31
100 km män: 1. Jyrki Kukko, Finnish Marathon Runners (Finland), 7.34.52
12 timmar kvinnor: 1. Anna Karin Barhammar, Sunne LK, 108 000 m
12 timmar män: 1. Per Audun Heskestad, AKS (Norge) 120 800 m
24 timmar kvinnor
1. Yudith Hernandez, Varbergs GIF, 234 150 m (svenskt och nordiskt rekord)
2. Åsa Hällstorp, Varbergs GIF, 220 910 m
3. Helen Sandberg, Lidköpings VSK, 176 440 m
24 timmar män
1. Jari Tomppo, Endurance (Finland), 239 200 m
2. Anders Tysk, Team Ultrasweden LK, 223 450 m
3. Dan Välitalo, Pajalan Pixi Pojat, 196 180 m
48 timmar kvinnor
1. Sumie Inagaki, (Japan), 331 060 m
2. Torill Fonn, Team Ultrasweden LK, 312 060 m
3. Lena Jensen, 265 970 m
48 timmar män
1. Jan-Erik Ramström, Stockholms LDK, 343 530 m (nästa bästa svenska resultat genom tiderna)
2. Muneharu Kuroda, (Japan), 334 750 m
3. Masayuki Otaki, (Japan), 283 550 m
Appropå att skaka rumpa så tvingade jag Carina att lyssna på Sean Banans "Skaka rumpa" och lärde henne en dans till refrängen :)
Eller ja, dans och dans, när de sjunger "Skaka rumpa" så hoppar man rakt upp, och när man landar så skakar man på rumpan :D
Hehe...
Allting har en ände, men korven har två, och helgen var över och vi roadtripade hem igen.
Jag läser resultaten ovan gång på gång.
Har svårt att fatta det.
Det är helt fantastiska människor som pressar sig till såna här storheter.
Hatten av och djup bock till alla er mina fina vänner! <3
Bildbomb!!!
Om någon inte vill vara med, hojta så tar jag bort er
Trots att jag bara deltagit på Ultrafestivalen en gång, sprang 24h 2010, så känner jag liksom draget att vara där ändå.
Jag och Anna gjorde roadtrip av det hela.
Lämnade Stockholm vid ettiden och landade in i Skövde runt halv 5.
Loppet var i full gång och självklart hade vi haft koll via liveuppdateringen, men det var ändå skönt att vara på plats. Blev allt lite stressad över att sitta i bilen och veta att de sprang utan mig.
24h och 48h var igång.
På banan var bland annat Torill, världsrekordhållaren på 48h bana; Sumie Inagaki, Åsa Hällstorp, Yudith Hernandez och den finska löparen Jari Tompoo.
Många kära återseenden; Torill, Helen, Janne, Carina, Kristina, Reima, Peter, Bertil, Hasse, Stefan, Carina, Annelie, ja listan kan göras lång.
Mellan fredag och lördag sov jag inget, var tvungen att ha koll. :)
Löste dessutom av Carina i supporten av Janne för att hon skulle springa 6h dagen efter och ville ha i alla fall en timmes sömn.
Yudith gick som tåget, imponerades ju längre dygnet gick. Den bruden höll nästan EXAKT samma tempo hela tiden. Såg aldrig att hon lämnade banan förutom en gång.
Åsa gick som ett lok.
Så imponerande att se.
Jari hade problem med magen under natten och stannade sporadiskt för att leta efter något i soptunnan.
När han inte gjorde det sprang även han i samma tempo över tiden, 5.42/km om jag inte missminner mig.
Helen Sandberg gick bra hela dygnet, utom när hon tyckte att hon skulle lägga sig i tio minuter.
Jag ifrågasatte henne, stoppade i henne en koffeintablett och fick ut henne på banan igen.
Till slut persade hon :)
Min vän Annelie, som debuterade på 24h, persade både i distans och tid när hon klev av efter 12h pga fotproblem, 79 km!
När dagen grydde igen blev det väldigt varmt och jag kände mig glad över att det inte var jag därute på banan. Jag och värme tycker ju som bekant inte om varandra sådär överdrivet mycket.
Yudith slutade på strax över 234 km och Åsa på 221.
Jag är mållös.
....Och det ska mycket till för att jag ska bli det :)
Jari stannade på 239 km, närmare 240.
Mållös även där.
Karln var som en klocka.
Svenske Anders Tysk, gick i många timmar pga knäproblem men kom ändå den imponerande distansen 223 450 m.
24h-löparna hade gått imål men 48h-löparna var fortfarande på banan.
Nu hade de gjort hälften.
Janne joggade undan strax över 200 km första dygnet. (stört, första dygnet)
och fortsatte sedan att tuffa vidare mot sitt mål.
Jag och Anna drog ner på stan en sväng för att breaka hjärnan lite smått.
Stora intryck kräver stor eftertanke.
Men jag har fortfarande svårt att ta in ett 48h-lopp på 400mbana.....
Sen var det ju 6h, 12h, 100km och 1hlopp också. :)
Jesus.
Fina Torill som för 5 veckor sedan hade slagit nordiskt och svenskt rekord (341 559 m) på 48h-löpning i Australien kämpade sig till sitt näst bästa resultat.
Blir varm i hjärtat när jag tänker på det.
En beslutsamhet som den damen har är det inte många som besitter.
Hela helgen slutade i alla fall enligt nedan....
6 timmar kvinnor: 1. Kristina Paltén, Piterunners, 62 660 m
6 timmar män: 1. Stefan Hult, LK TV-88, 74 320 m
100 km kvinnor: 1. Heli Lehtinen, Finnish Marathon Runners (Finland), 9.57.31
100 km män: 1. Jyrki Kukko, Finnish Marathon Runners (Finland), 7.34.52
12 timmar kvinnor: 1. Anna Karin Barhammar, Sunne LK, 108 000 m
12 timmar män: 1. Per Audun Heskestad, AKS (Norge) 120 800 m
24 timmar kvinnor
1. Yudith Hernandez, Varbergs GIF, 234 150 m (svenskt och nordiskt rekord)
2. Åsa Hällstorp, Varbergs GIF, 220 910 m
3. Helen Sandberg, Lidköpings VSK, 176 440 m
24 timmar män
1. Jari Tomppo, Endurance (Finland), 239 200 m
2. Anders Tysk, Team Ultrasweden LK, 223 450 m
3. Dan Välitalo, Pajalan Pixi Pojat, 196 180 m
48 timmar kvinnor
1. Sumie Inagaki, (Japan), 331 060 m
2. Torill Fonn, Team Ultrasweden LK, 312 060 m
3. Lena Jensen, 265 970 m
48 timmar män
1. Jan-Erik Ramström, Stockholms LDK, 343 530 m (nästa bästa svenska resultat genom tiderna)
2. Muneharu Kuroda, (Japan), 334 750 m
3. Masayuki Otaki, (Japan), 283 550 m
Appropå att skaka rumpa så tvingade jag Carina att lyssna på Sean Banans "Skaka rumpa" och lärde henne en dans till refrängen :)
Eller ja, dans och dans, när de sjunger "Skaka rumpa" så hoppar man rakt upp, och när man landar så skakar man på rumpan :D
Hehe...
Allting har en ände, men korven har två, och helgen var över och vi roadtripade hem igen.
Jag läser resultaten ovan gång på gång.
Har svårt att fatta det.
Det är helt fantastiska människor som pressar sig till såna här storheter.
Hatten av och djup bock till alla er mina fina vänner! <3
Bildbomb!!!
Om någon inte vill vara med, hojta så tar jag bort er
 |
| Jannes! Inte mina :) Efter 48h löpning.... |
fredag 23 augusti 2013
Porslinsbuss och DN-galan :)
Tisdagen var som sagt ingen bra dag.
Illamående hela dagen, fick knappt i mig ngn mat fast jag försökte, och slutligen så körde jag porslinsbuss på kvällen.
Vilken befrielse!!
Vaknade glad i hågen på onsdagsmorgonen och tyckte livet var galej, lite matt i kroppen pga energibrist men inget som inte kunde hanteras.
Igår var det däremot dags igen.
Trampade iväg till jobbet efter en halvt ofrivillig sovmorgon, (iof bara 15 min men ändå) och allt var frid och fröjd.
Trodde jag.
Morgonkaffe med kollegorna och sen jobba undan lite.
Harkel harkel, klump i halsen.
Hmmmmm.
Illamående igen, knappt hungrig vid kl 10 trots en, i min värld, liten frukost.
Jag var iväg till sjuksyrran på jobbet och kollade värdena.
Inga problem allt var tipp topp.
Vi var på DN-galan igår.
Så himla härligt!
När vi kom dit vid halv6-tiden var det fortfarande ungdomstävlingar :) Jag blir så varm i hjärtat.
Tänk dig att som 10-åring få tävla inne på en fullsatt Stockholm Stadion.
Anna Sahlene kom och sjöng nationalsången, en liten tår infann sig i ögonvrån hos mig.
Sen var huvudprogrammet igång.
Vi satt i första kurvan, rakt bakom höjdhoppet. Fjärde raden nerifrån.
Sicken underhållning!
Friidrott när den är som bäst.
Merritt, David, Chicherova, Shkolina, Defar, Obiri, Aregawi, Valerie Adams, you name it.
Tror det var 13 medaljörer från Moskva.
Tiden flög iväg och vips var det dags för sista loppet, damernas 800m med Abeba Aregawi.
Hon spydde tre gånger framför oss innan start.
Stackarn, verkade inte alls må bra.
Det hade blivit riktigt kyligt när underhållningen väl var över och jag kunde trampa hemåt och R fick ta den fullpackade tunnelbanan.
Igår var jag på plats och såg världsstjärnor, helgens aktivitet blir lika intressant för det blir roadtrip med bästa Anna G ner till Skövde för att kika på Ultrafestivalen!
Får se om jag kan hålla känslorna i styr.
Förmodligen inte ;)
Återkommer med rapport.
Illamående hela dagen, fick knappt i mig ngn mat fast jag försökte, och slutligen så körde jag porslinsbuss på kvällen.
Vilken befrielse!!
Vaknade glad i hågen på onsdagsmorgonen och tyckte livet var galej, lite matt i kroppen pga energibrist men inget som inte kunde hanteras.
Igår var det däremot dags igen.
Trampade iväg till jobbet efter en halvt ofrivillig sovmorgon, (iof bara 15 min men ändå) och allt var frid och fröjd.
Trodde jag.
Morgonkaffe med kollegorna och sen jobba undan lite.
Harkel harkel, klump i halsen.
Hmmmmm.
Illamående igen, knappt hungrig vid kl 10 trots en, i min värld, liten frukost.
Jag var iväg till sjuksyrran på jobbet och kollade värdena.
Inga problem allt var tipp topp.
Vi var på DN-galan igår.
Så himla härligt!
När vi kom dit vid halv6-tiden var det fortfarande ungdomstävlingar :) Jag blir så varm i hjärtat.
Tänk dig att som 10-åring få tävla inne på en fullsatt Stockholm Stadion.
Anna Sahlene kom och sjöng nationalsången, en liten tår infann sig i ögonvrån hos mig.
Sen var huvudprogrammet igång.
Vi satt i första kurvan, rakt bakom höjdhoppet. Fjärde raden nerifrån.
Sicken underhållning!
Friidrott när den är som bäst.
Merritt, David, Chicherova, Shkolina, Defar, Obiri, Aregawi, Valerie Adams, you name it.
Tror det var 13 medaljörer från Moskva.
Tiden flög iväg och vips var det dags för sista loppet, damernas 800m med Abeba Aregawi.
Hon spydde tre gånger framför oss innan start.
Stackarn, verkade inte alls må bra.
Det hade blivit riktigt kyligt när underhållningen väl var över och jag kunde trampa hemåt och R fick ta den fullpackade tunnelbanan.
Igår var jag på plats och såg världsstjärnor, helgens aktivitet blir lika intressant för det blir roadtrip med bästa Anna G ner till Skövde för att kika på Ultrafestivalen!
Får se om jag kan hålla känslorna i styr.
Förmodligen inte ;)
Återkommer med rapport.
tisdag 20 augusti 2013
What truck ran me over????
Mindre bra dag idag
Igår var jag supertaggad inför morgonens transportlöpning då jag skulle få sällskap av bästa AnnSofie.
När jag vaknade imorse var den känslan som bortblåst.
Kändes som jag blivit överkörd av en lastbil, ont i kroppen.
Fixade en tallrik fil och flingor (älskar fil och flingor), två skedar och sen var jag tokigt illamående.
Blev en nektarin och två glas vatten och sen iväg.
Illamåendet och smärtan fortsatte hela dagen genom moronpasset och reken med jobbet ute på Utö och först nu på kvällen ordnade det upp sig.
Dagens energiintag:
- 2 skedar fil och flingor
- 1 Nektarin
- 1 miniSnickers
- 1 kopp kaffe
- 1 loka
- 1 skiva bröd med skagenröra till lunch
- ca en liter Proviva
Ligger på minus.
Hoppas på bättre dag imorrn.
Igår var jag supertaggad inför morgonens transportlöpning då jag skulle få sällskap av bästa AnnSofie.
När jag vaknade imorse var den känslan som bortblåst.
Kändes som jag blivit överkörd av en lastbil, ont i kroppen.
Fixade en tallrik fil och flingor (älskar fil och flingor), två skedar och sen var jag tokigt illamående.
Blev en nektarin och två glas vatten och sen iväg.
Illamåendet och smärtan fortsatte hela dagen genom moronpasset och reken med jobbet ute på Utö och först nu på kvällen ordnade det upp sig.
Dagens energiintag:
- 2 skedar fil och flingor
- 1 Nektarin
- 1 miniSnickers
- 1 kopp kaffe
- 1 loka
- 1 skiva bröd med skagenröra till lunch
- ca en liter Proviva
Ligger på minus.
Hoppas på bättre dag imorrn.
lördag 17 augusti 2013
Ny energi!
Det är mörkt ute.
Midnattsloppet går ikväll.
Lina, min fina adept som debuterade med glans på Stockholm marathon iår springer i skrivande stund. :)
Förra året bodde vi på Mosebacke och det var bara att gå ner utanför porten så hade man bästa utsikten :)
Nu blir det lite svårare.
FriidrottsVMs nästa sista dag ställde till det lite för mig idag.
På förmiddagen var vi in till stan.
Droppade min Ipod hos Mediamarkt, gillar verkligen inte Apples grejjer, den stendog helt utan förklaring igår och vette tusan vad som är fel.
Svängde förbi The North Face-affären där det fortfarande var rea :) dock gick jag tomhänt därifrån.
Hem sen för att kolla in herrarnas marathonlopp.
Snajsigt.
Sen var det dags för damernas höjd.
Bra gjort av Emma Green men jag tycker fortfarande hon ser lite uttråkad ut, eller fokuserad. Det kanske beror på hur man ser det.
Hursomhelst.
Herrarnas spjut ungefär samtidigt.
Sen en kort bensträckare, iväg och handla middagsingredienser, och sen Bolts 200m-final.
Tanken var att det skulle bli månskenslöpning av mina 20 km som stod på schemat för dagen i och med dagens hålltider i övrigt samt matplanering :)
Dock var inte Rikard jätteimponerad av tanken att jag skulle springa till Sollentuna och vända själv i mörkret.
Vilket leder till att jag får lägga ihop dagens och morgondagens pass som resulterar i långpanna mitt på dagen imorrn.
Hoppas solen håller sig i skinnet.
Jag är sugen på sällskap!
Någon som är sugen på att springa? :)
Ca 35 km (blir det 40 gör det inte jättemycket) sammanlagt ska jag samla ihop och jag behöver vara i Hökarängen vid kl 16.
.......jag sträcker mig mot himlen, jag sträcker mig hur högt jag vill!!!
Midnattsloppet går ikväll.
Lina, min fina adept som debuterade med glans på Stockholm marathon iår springer i skrivande stund. :)
Förra året bodde vi på Mosebacke och det var bara att gå ner utanför porten så hade man bästa utsikten :)
Nu blir det lite svårare.
FriidrottsVMs nästa sista dag ställde till det lite för mig idag.
På förmiddagen var vi in till stan.
Droppade min Ipod hos Mediamarkt, gillar verkligen inte Apples grejjer, den stendog helt utan förklaring igår och vette tusan vad som är fel.
Svängde förbi The North Face-affären där det fortfarande var rea :) dock gick jag tomhänt därifrån.
Hem sen för att kolla in herrarnas marathonlopp.
Snajsigt.
Sen var det dags för damernas höjd.
Bra gjort av Emma Green men jag tycker fortfarande hon ser lite uttråkad ut, eller fokuserad. Det kanske beror på hur man ser det.
Hursomhelst.
Herrarnas spjut ungefär samtidigt.
Sen en kort bensträckare, iväg och handla middagsingredienser, och sen Bolts 200m-final.
Tanken var att det skulle bli månskenslöpning av mina 20 km som stod på schemat för dagen i och med dagens hålltider i övrigt samt matplanering :)
Dock var inte Rikard jätteimponerad av tanken att jag skulle springa till Sollentuna och vända själv i mörkret.
Vilket leder till att jag får lägga ihop dagens och morgondagens pass som resulterar i långpanna mitt på dagen imorrn.
Hoppas solen håller sig i skinnet.
Jag är sugen på sällskap!
Någon som är sugen på att springa? :)
Ca 35 km (blir det 40 gör det inte jättemycket) sammanlagt ska jag samla ihop och jag behöver vara i Hökarängen vid kl 16.
Haka på längs vägen???
Please please please :)
.......jag sträcker mig mot himlen, jag sträcker mig hur högt jag vill!!!
onsdag 14 augusti 2013
Sliten.se
Idag var det dags för transportlöpning till och från jobbet igen.
Visserligen har jag fått låna systers cykel, men om jag springer fram och tillbaka så får jag ett "gratis" dubbelpass.
Idag gick det som vanligt rätt segt de första kilometrarna.
Det brukar ge sig hyfsat när jag har kommit över Ulvsundabron.
Men idag var det jobbigt.
Tranebergsbron upp med morgonsolen i ögonen och första flyget på väg in till Bromma (lyckas timea det rätt bra varje gång faktiskt) var lite längre än vanligt.
Dessutom kände jag mig vansinnigt hungrig.
Åt en ganska sen middag igår och sen tog jag en nektarin och ett ägg imorse innan jag stack.
Tydligen för lite.
Valde att korta rundan och ta över Fridhemsplan istället. Då blev det ca 11,5 istället för 14,3.
Men men.
Hemåt bar det vid 5-tiden och jag hade inte fått till eftermiddagens mellanmål, *morr*.
Rackarns arbetsuppgifter som kommer i vägen ibland ;)
Off I went och tänkte i mitt stilla sinne hur tusan det skulle gå med tempoökningarna (2x10 min på valfritt ställe i passet) idag.
Hade svårt att ta djupa andetag och kände mig allmänt orkeslös de första fyra kilometrarna.
När jag sen närmade mig Tranebergsbron bestämde jag mig ändå för att ge tempot ett ärligt försök. (How bad do you want it?)
Det gick tamejtusan mycket bättre än förväntat.
Blev ganska exakt från bron i Rålambhovsparken nästan fram till Alvik.
Tjoho, bara en till nu då....
Sänkte tempot och fick vänta vid rödlyset för att komma över Drottningholmsvägen.
Strax efter jag svängde av in mot Norrbyvägen/Huvudstaleden var det dags för den andra.
Ville ju av någon anledning ha med Ulvsundabron i ökningen.
OOoooooooooooooh vilken mjölksyra uppför bron. Trodde nästan det skulle komma ut ur öronen.....
Tryckte på i steget och höll i hela vägen och hann fram till bron över pendelspåret innan Ica Maxi.
*Yiack*
Sänkte tempot och fortsatte jogga hemåt.
Väl hemma kraschade jag på sängen efter duschen.
Fy satan.
Tog ett tag innan jag kunde få i mig mat.
Nu känner jag mig sliten, trött och har huvudvärk.
Men är ändå nöjd med mina 25 kilometer idag och att jag höll i tempoökningsdelarna.
Imorgon är det löpfritt.
Har ett yogapass inplanerat och sen ska jag till Maria K på Atlaspraktiken, då får hon något att bita i.
Stela skuldror.
Betongvader.
Huvudvärk.
Och förmodligen lite annat smått och gott att bända och bryta.
What doesn't kill you makes you stronger....
Visserligen har jag fått låna systers cykel, men om jag springer fram och tillbaka så får jag ett "gratis" dubbelpass.
Idag gick det som vanligt rätt segt de första kilometrarna.
Det brukar ge sig hyfsat när jag har kommit över Ulvsundabron.
Men idag var det jobbigt.
Tranebergsbron upp med morgonsolen i ögonen och första flyget på väg in till Bromma (lyckas timea det rätt bra varje gång faktiskt) var lite längre än vanligt.
Dessutom kände jag mig vansinnigt hungrig.
Åt en ganska sen middag igår och sen tog jag en nektarin och ett ägg imorse innan jag stack.
Tydligen för lite.
Valde att korta rundan och ta över Fridhemsplan istället. Då blev det ca 11,5 istället för 14,3.
Men men.
Hemåt bar det vid 5-tiden och jag hade inte fått till eftermiddagens mellanmål, *morr*.
Rackarns arbetsuppgifter som kommer i vägen ibland ;)
Off I went och tänkte i mitt stilla sinne hur tusan det skulle gå med tempoökningarna (2x10 min på valfritt ställe i passet) idag.
Hade svårt att ta djupa andetag och kände mig allmänt orkeslös de första fyra kilometrarna.
När jag sen närmade mig Tranebergsbron bestämde jag mig ändå för att ge tempot ett ärligt försök. (How bad do you want it?)
Det gick tamejtusan mycket bättre än förväntat.
Blev ganska exakt från bron i Rålambhovsparken nästan fram till Alvik.
Tjoho, bara en till nu då....
Sänkte tempot och fick vänta vid rödlyset för att komma över Drottningholmsvägen.
Strax efter jag svängde av in mot Norrbyvägen/Huvudstaleden var det dags för den andra.
Ville ju av någon anledning ha med Ulvsundabron i ökningen.
OOoooooooooooooh vilken mjölksyra uppför bron. Trodde nästan det skulle komma ut ur öronen.....
Tryckte på i steget och höll i hela vägen och hann fram till bron över pendelspåret innan Ica Maxi.
*Yiack*
Sänkte tempot och fortsatte jogga hemåt.
Väl hemma kraschade jag på sängen efter duschen.
Fy satan.
Tog ett tag innan jag kunde få i mig mat.
Nu känner jag mig sliten, trött och har huvudvärk.
Men är ändå nöjd med mina 25 kilometer idag och att jag höll i tempoökningsdelarna.
Imorgon är det löpfritt.
Har ett yogapass inplanerat och sen ska jag till Maria K på Atlaspraktiken, då får hon något att bita i.
Stela skuldror.
Betongvader.
Huvudvärk.
Och förmodligen lite annat smått och gott att bända och bryta.
What doesn't kill you makes you stronger....
måndag 12 augusti 2013
Blobben på språng
Idag har Blobben varit på språng.
Transportlöpte mig till jobbet imorse och det var en tung Blobb som tassade iväg vid halv 7-snåret.
Blobbkänsla...
6kgs ryggsäck drog ner tempot, men det var mycket grejer jag behövde ha med just idag.
Strax över 14 km till jobbet långa rundan över Ulvsunda-Alvik-Kungsholmen-Karlberg.
Därefter supersettade jag magen en kort sväng i gymmet:
- Russin twist med 5kg vikt / sneda situps, 25+25, 3 set
- Vindrutetorkaren / sidoplanka, 15+45 sek, 3 set
När det väl bar hemåt var det något lättare, mest tack vare att ryggsäcken i princip var tom.
Samma runda dock med två tempohöjningar på 15+10 min.
Fick med Tranebergsbron och Ulvsundabron i tempohöjningarna och snittade övrigt i 5.30-tempo i de lugna delarna.
Blobben är nöjd med dagen :)
Transportlöpte mig till jobbet imorse och det var en tung Blobb som tassade iväg vid halv 7-snåret.
Blobbkänsla...
6kgs ryggsäck drog ner tempot, men det var mycket grejer jag behövde ha med just idag.
Strax över 14 km till jobbet långa rundan över Ulvsunda-Alvik-Kungsholmen-Karlberg.
Därefter supersettade jag magen en kort sväng i gymmet:
- Russin twist med 5kg vikt / sneda situps, 25+25, 3 set
- Vindrutetorkaren / sidoplanka, 15+45 sek, 3 set
När det väl bar hemåt var det något lättare, mest tack vare att ryggsäcken i princip var tom.
Samma runda dock med två tempohöjningar på 15+10 min.
Fick med Tranebergsbron och Ulvsundabron i tempohöjningarna och snittade övrigt i 5.30-tempo i de lugna delarna.
Blobben är nöjd med dagen :)
söndag 11 augusti 2013
Blobben på äventyr
Igår var både en bra och en dålig dag, lite beroende på hur man ser det.
Det inleddes som en bra dag då jag äntligen fick igång min Ipod (ny sedan ca 3 veckor efter bråk med MediaMarkt). Whoppwhopp. Bra dag i och med att jag slapp åka in till stan och börja den dryga processen att få en ny.
In till stan åkte vi ändå och det var ju en jäkla tur det.
Det var nämligen 50% rabatt på det mesta på The North Face-butiken på Norrlandsgatan.
Me like.
Farligt billigt för farligt bra grejjer.
Det slutade med ett par shorts i "Better than naked"-serien (shorts ur samma serie som Timothy Olsen hade på sig när han vann Western States, för andra gången i rad, bara för kännedom) :)
Det blir ett återbesök idag för att se ifall vi missade något.
Bra dag.
Sen var det dags för dagens träningpass.
Det blev ca 18 km, transportlöpning till och från Ursvik samt milen där.
Det var här det började bli en dålig dag.
Kändes som att jag var blobben som var ute och härjade runt i skogen.
Tungt i varenda kroppsdel och varmt.
Något så infernaliskt varmt!
Vem var det som påstod att sommaren var slut?
Rikard tog av sig tröjan när vi kom in i skogen, jag hade gärna följt exemplet om jag inte hade vetat att jag får skav av vätskebältet om jag har det direkt mot huden.
Slet runt gröna iallafall och stundtals kändes det lite bättre.
Men överlag var det blobbkänsla....
Blä för blobbkänsla......
Men men, får väl vara en blobb ett tag då, sen återgår jag till att vara mig sjäv tror jag bestämt :)
Imorrn är det tillbaka till jobbet.
Nog för att jag redan har jobbat i två veckor men nu är det tillbaka till Karlberg som gäller.
Det inleddes som en bra dag då jag äntligen fick igång min Ipod (ny sedan ca 3 veckor efter bråk med MediaMarkt). Whoppwhopp. Bra dag i och med att jag slapp åka in till stan och börja den dryga processen att få en ny.
In till stan åkte vi ändå och det var ju en jäkla tur det.
Det var nämligen 50% rabatt på det mesta på The North Face-butiken på Norrlandsgatan.
Me like.
Farligt billigt för farligt bra grejjer.
Det slutade med ett par shorts i "Better than naked"-serien (shorts ur samma serie som Timothy Olsen hade på sig när han vann Western States, för andra gången i rad, bara för kännedom) :)
Det blir ett återbesök idag för att se ifall vi missade något.
Bra dag.
Sen var det dags för dagens träningpass.
Det blev ca 18 km, transportlöpning till och från Ursvik samt milen där.
Det var här det började bli en dålig dag.
Kändes som att jag var blobben som var ute och härjade runt i skogen.
Tungt i varenda kroppsdel och varmt.
Något så infernaliskt varmt!
Vem var det som påstod att sommaren var slut?
Rikard tog av sig tröjan när vi kom in i skogen, jag hade gärna följt exemplet om jag inte hade vetat att jag får skav av vätskebältet om jag har det direkt mot huden.
Slet runt gröna iallafall och stundtals kändes det lite bättre.
Men överlag var det blobbkänsla....
Blä för blobbkänsla......
Men men, får väl vara en blobb ett tag då, sen återgår jag till att vara mig sjäv tror jag bestämt :)
Imorrn är det tillbaka till jobbet.
Nog för att jag redan har jobbat i två veckor men nu är det tillbaka till Karlberg som gäller.
torsdag 8 augusti 2013
Pustar ut
Nu är övningen slut och jag är snart på väg hem till Stockholm igen.
Kadetterna lämnade nu i eftermiddags och mina kollegor likaså.
Jag befinner mig nu på Scandic i Kiruna efter att ha löst det sista.
Imorgon flyger jag hem och sen fortsätter efterarbetet i nästa vecka men på plats på Karlberg.
Jag har lite tappat tidsuppfattningen hur länge jag varit borta men det är sedan förra måndagen.
Saknar min älskling :) han ska få en megakram imorgon.
What's next då?
Snart är det Skövde Ultrafestival, wieeehooo!
Startlistan börjar fyllas på med namn och det som är riktigt intressant är att Sumie Inagaki (världsrekordhållare på 48h banlöpning: 397.103 km, samt inomhusvärldsrekordhållare på 24h: 240.631 km) från Japan kommer och ska springa 48h!
Jag ska inte springa, men jag och Anna G åker ner och turistar lite, kan ju liksom inte riktigt låta bli att vara på plats.
Dessutom ska ju Janne springa 48h igen, crazy person :)
Kan inte bli annat än en bra helg!
Kadetterna lämnade nu i eftermiddags och mina kollegor likaså.
Jag befinner mig nu på Scandic i Kiruna efter att ha löst det sista.
Imorgon flyger jag hem och sen fortsätter efterarbetet i nästa vecka men på plats på Karlberg.
Jag har lite tappat tidsuppfattningen hur länge jag varit borta men det är sedan förra måndagen.
Saknar min älskling :) han ska få en megakram imorgon.
What's next då?
Snart är det Skövde Ultrafestival, wieeehooo!
Startlistan börjar fyllas på med namn och det som är riktigt intressant är att Sumie Inagaki (världsrekordhållare på 48h banlöpning: 397.103 km, samt inomhusvärldsrekordhållare på 24h: 240.631 km) från Japan kommer och ska springa 48h!
Jag ska inte springa, men jag och Anna G åker ner och turistar lite, kan ju liksom inte riktigt låta bli att vara på plats.
Dessutom ska ju Janne springa 48h igen, crazy person :)
Kan inte bli annat än en bra helg!
måndag 5 augusti 2013
En dag på fjället
Idag flög vi helikopter upp till Kårsavagge med materiel till depån som kadetterna skulle ha.
Glad i hågen klättrade jag in i den röda helikoptern.
Kände mig lite snuvad på konfekten då det bara tog ca 5 min att flyga ut oss.
Men men :) det var skoj så länge det varade.
Väl därute var det sjukt vackert.
Solen sken och vi var precis bredvid en forsande jokk.
Efter ca en halvtimme började det attackregna.
I ungefär 7 min.
Hehe.
Vädret förändras snabbt i fjällen.
Efter det började det blåsa ngt infernaliskt, höll på resten av dagen.
När vi var klara för dagen skulle jag springa tillbaka.
Kartan sade ca 14,5 km till Abisko, därefter ytterligare drygt en mil till Björkliden.
Min kollega trodde att den rundan skulle ta mig ungefär 3,5 timmar.
"Omöjligt" tänkte jag. Men det visade sig inte ligga långt ifrån sanningen.
Inledningsvis vadade jag över jokken.
Halkade på en sten och låg platt på mage i vattnet......
Whooopdidooooooo.
När man sen nästan får gå de första fem kilometrarna pga fjällbjörksly med taggar och annat otyg ivägen så går det inte så fort. Den led som gick var förmodligen en skoterled och ingen vänlig sommar-vandringsled.
Traskade på bäst jag kunde och när jag väl kom in i Abiskos nationalpark blev det bättre. Då fanns en stig och jag kunde börja springa på riktigt :)
Svårslagen natur och så var jag helt själv.
Såg ett tält och ett par vandrare längs vägen bara annars var det sololöpnning hela vägen till Björkliden.
Avslutade med halva slalombacken upp till hotellet istället för bilvägen.
Dock gåendes.
Vaderna fick jobba på bra där över kullarna i dalgången och jag var rätt sliten när jag kom fram.
Snajsigt.
Living it.
Loving it.
Bildbomb ahead :)
Glad i hågen klättrade jag in i den röda helikoptern.
Kände mig lite snuvad på konfekten då det bara tog ca 5 min att flyga ut oss.
Men men :) det var skoj så länge det varade.
Väl därute var det sjukt vackert.
Solen sken och vi var precis bredvid en forsande jokk.
Efter ca en halvtimme började det attackregna.
I ungefär 7 min.
Hehe.
Vädret förändras snabbt i fjällen.
Efter det började det blåsa ngt infernaliskt, höll på resten av dagen.
När vi var klara för dagen skulle jag springa tillbaka.
Kartan sade ca 14,5 km till Abisko, därefter ytterligare drygt en mil till Björkliden.
Min kollega trodde att den rundan skulle ta mig ungefär 3,5 timmar.
"Omöjligt" tänkte jag. Men det visade sig inte ligga långt ifrån sanningen.
Inledningsvis vadade jag över jokken.
Halkade på en sten och låg platt på mage i vattnet......
Whooopdidooooooo.
När man sen nästan får gå de första fem kilometrarna pga fjällbjörksly med taggar och annat otyg ivägen så går det inte så fort. Den led som gick var förmodligen en skoterled och ingen vänlig sommar-vandringsled.
Traskade på bäst jag kunde och när jag väl kom in i Abiskos nationalpark blev det bättre. Då fanns en stig och jag kunde börja springa på riktigt :)
Svårslagen natur och så var jag helt själv.
Såg ett tält och ett par vandrare längs vägen bara annars var det sololöpnning hela vägen till Björkliden.
Avslutade med halva slalombacken upp till hotellet istället för bilvägen.
Dock gåendes.
Vaderna fick jobba på bra där över kullarna i dalgången och jag var rätt sliten när jag kom fram.
Snajsigt.
Living it.
Loving it.
Bildbomb ahead :)
 |
| Påbörjar transporten "hemåt" |
 |
| Det blåste satan..... |
 |
| Nu fanns det stig :) |
 |
| Väl i Abisko tog jag Rallarvägen till Björkliden |
 |
| Torneträsk. Förmodligen svinkallt i vattnet. När jag var upp på rekresa låg det is kvar. Det var den 29e maj. |
 |
| Nästan framme. Bara 2,4 km uppför kvar. Alternativt en slalombacke. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)