Men jag har bara mig själv att skylla.
Igår var det kallt, eller ja, kallast hittills iallafall.
Då morgontassade jag till jobbet.
Springa är synd att säga, tassa är mer korrekt.
Det var en fin morgon, om ändå lite bitigt.
Termometern visade -8,5 grader och det blev ett par fler plagg på kroppen än vanligt.
Klädsel blev: fodrade vintertights (Asics), vindbyxor (Newline), gaiters (Icebug), underställströja (Craft), t-shirt över det som mellanlager (en finisher-tröja från sthlm marathon för några år sedan, funktionsmaterial), vindjacka (Trimtex), reflexväst (Craft), löparvantar (Nike), örlappar, mössa (Trimtex). Sen hade jag ryggsäck också som dagen till ära innehöll ungefär halva kylskåpet.
Nja, okdå, men iallafall frukost, mellis, matlåda och frukt. Uppskattningsvis ca 5 kg.
De 5 kilona kändes vill jag lova.
Fy satan vilken långsam tass det blev.
Körde pannlampa också för övningens skull.
Klockan pep varje kilometer men till slut slutade jag kolla på den.
Farten är egentligen oväsentlig då syftet med passet endast är att få igång kroppen på morgonen, utan någon extra energi (åt sent extra mellis-kvällsmat samt BCAA-kapslar innan jag stack) samt att ta sig till jobbet.
Det blev långa vägen då jag "glömde" att svänga av mot Fridhemsplan när jag rullat nedför Tranebergsbron.
Vips var jag på Norrmälarstrand.
Om man bortser från Stockholm marathon så tycker jag faktiskt inte om att springa på Norrmälarstrand. Fråga inte varför då jag förmodligen inte har någon bra anledning, I just don't.
När arbetsdagen sen var slut tog jag halvlånga vägen hem (12 km istället för morgonens 15) och fick kämpa mig fram genom snön.
Det var mycket slirigare på eftermiddagen och mina fotleder och vader fick jobba rejält (bra träning inför TEC).
Jag tyckte själv att tempot kändes mycket högre än morgonen (nu hade jag ju ätit upp maten och ryggsäcken var mycket lättare) och jag körde på så gott det gick. Oklart hur högt tempot egentligen var, startade aldrig klockan.
Efter dusch och efter-träningspasset-snack, var jag helt slut, fick inte i mig mat förrän mer än två timmar senare i takt med Idrottsgalans framfart.
Sen kunde jag inte sova.
Mjääääääääääk...
Typiskt.
Idag.....kom sviterna.
Dagen började med en sjukt seg morgon där huvudvärken var ett faktum.
Det var svinkallt på mitt kontor på jobbet (17 grader stod det på termometern, dock står den i fönstret så man kan nog lägga på en grad iallafall) och jag frös om fötter och näsa hela dagen.
Jag gick på ett möte som drog ut på tiden och det blev inget mellis på förmiddagen.
Matlådan innehöll för lite mat (mig själv att skylla i och med att det var jag som fyllde de i helgen) och trots det stora eftermiddags-melliset så var jag helt slut när det var dags att ta sig hem och den där backen upp mot Huvudsta kändes längre än vanligt.
Idag var en såndär dag.
En dålig mat-dag.
Man ska inte göra sådär.
Jag vet ju mycket väl hur man gör.
Det där med maten.
Det är inte värt att slarva, för resultatet blir så dåligt.
Blä.
Nä, för tusan.
Två saker som jag verkligen inte tycker om, det är att hungrig och att vara kall.
Idag var jag båda.
Nejdu fröken Jansson.
Gör om.
Gör rätt.
Imorgon åker jag till Boden i några dagar.
Där ska det bli ännu kallare.
Brrrrr, bäst att se till att man är mätt då :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar