I shall not be a latmask

De två senaste dagarna har någon form av förkylning drabbat mig.
Tungt huvud, seg kropp, snorig näsa och nysningar med högt decibel.
Igår nös jag, jag skojar inte när jag säger 30 gånger....

Detta har lett till två vilodagar, usch, don't like it.

Det har varit råkallt i Stockholm de senaste dagarna. Riktigt ruggigt och blåsigt sådär så att det går in i märgen.
Brrrrrrrrrrr........
Imorse snöade och blåste det från sidan när jag cyklade till jobbet.
När jag senare skulle hem hade jag tankar på att: dels ta pendeln hem och lämna cykeln på Karlberg, dels föreslå till R att vi skulle köpa pizza till middag.

Men när jag väl stod i dörren så ändrade jag mig.
I-shall-not-be-a-latmask!

Det tar mig, på sin höjd, 20 min att ta mig hem med cykel från Karlberg till Solna. 
Visserligen ger dubbdäcken lite tyngre motstånd, men ändock, 20 min.
Att betala 25 kr (har inget månadskort på SL), för att åka EN station och när jag dessutom får traska strax över en kilometer till pendeltågsstationen först.
Nja, idag var det inte värt det. 

Sen hade jag även suttit inne vid skrivbordet i princip hela dagen så de där 20 minutrarna var välbehövliga av frisk luft när jag visste att jag förmodligen inte skulle komma ut mer idag.

Transportcyklingen är min räddning avseende frisk luft.
Vissa dagar sitter jag inne alla 8 arbetstimmarna, då är det väldigt skönt att få andas frisk luft på vägen till och från jobbet.
För, let's face it, jag är en frisk-lufts-junkie. 
Det finns värre saker att vara beroende av :)

Den där pizzan då.
Ja, i tanken var den god.
Kylskåpet är i princip tomt och ingen "orkade" (latmasksvarning) ta sig iväg och handla.

Jag tänkte; "Är det värt det?"
Funderade i två minuter.
Nej.
Det är det inte.
Vilodag och pizza går inte ihop.

Det blev grönsaksbiffar på kikärter, rödlök och vitlök.
Två morötter och en klick creme fraiche till det.
Lyxade till det med en BEO Green apple till det.

Snajsigt.

Imorgon är det bäst för den här kroppen att den är piggare, då ska det ageras flytthjälp och bäras lådor och härjas.

Inte världens vackraste kanske, men rackarns gott

Sandsjöbacka trailmarathon 2014; My side of the story - eller; Traillöpning, learning by doing

I förra inlägget undrade jag om man kunde beskriva ett 68km terränglopp som "trevligt".
Jag hade jättetrevligt :)

Men vi tar det från början.
Det blev en helg med lite mindre sömn än vanligt.
På lördagmorgon flög vi ner till Göteborg. När jag hade placerat rumpan i flygplansstolen kom jag på att jag hade glömt pannlampan.

Skit också.

Messade Janne och han skulle ta med sig en till, tur att man är snabbtänkt. Alternativt att man har schyssta vänner som ska springa samma tävling.

På lördagen flanerade vi på stan i Göteborg. Upptäckte att det fanns en North-Face-butik med rea, *we like*, det blev en rackarns fin merinoullunderställströja denna gång :)

På söndag var det uppgång kl 04.00 och därefter iväg i den lånade bilen.
Under den drygt 35min-långa bilfärden åt jag frukost i form av grönpåse (frystorkat).
Väl framme i Gottskär svängde vi in bredvid en svart Volvo som skek "2XU" och så stod det Ted Ås på bildörren.
Woho, *starstrucked* :) (herr Ås placerade sig sedan trea i herrklassen på drygt 7h).

Hittade Janne och blev utrustad med pannlampa (tack kompis) och kl 05.30 bar det av.

Kolsvart ute men banan var bra uppmärkt och reflexerna glittrade.
Ett långt pärlband av löpare drog iväg genom skogen, över klipphällar, över åkrar och uppför backar.
Slog följe med nyss nämnda Janne och vi hittade snabbt ett lagom tempo.

Fältet spreds ut rätt snabbt och den halländska morgonen var kall och frisk.

Jag hade Snickers och Vitargo med som energi, tänkte att jag får fylla på vid depåerna om jag kände att jag saknade något men det behövdes inte.
Varje halvtimme drack jag och följande halvtimme åt och drack jag.

Vi pratade och sprang, sprang och pratade, gick lite här och var där det kom "gå-backar" för att spara oss lite och terrängen var rätt snäll än så länge.
Emellanåt sprang vi längs skogsvägar och då drog vi upp tempot lite, försökte tjäna de få sekunder som gick för ingen av oss är vana terränglöpare.

Efter ca 3,5 mil kom vi in på Sandsjöbackaleden och då började terrängen på allvar.
Jag hade tänkt innan att "det här var ju inte så farligt än", anade nog att det skulle bli värre och det blev det.

Sandsjöbackaleden gick uppför backar, nerför backar, upp- och nerför stenar och längs små stigar och spångar.
Rötter, frusen lera och snitsiga svängar gjorde att fötterna (och framförallt fotlederna) fick jobba på som satan.
Där det var tekniskt krävande pratades det inte så mycket utan fokuset låg helhjärtat på att inte ramla och slå ihjäl sig ;)

Jag kände mig pigg och glad i princip hela tiden, vi tog det rätt lugnt, kunde prata hela tiden. Samtidigt var det det som var tanken, loppet ingår i min träning och jag vill inte dras med flera dagars återhämtning.

In med energi och dryck och så framåt framåt.
Kämpade med munstycket som frös i början (hade slangen innanför jackan sen) och fick några tuggor Vitargo-slush men petade regelbundet i mig energi.
Rent frys-mässigt hade det varit bättre att ha flaska eller vätskebälte, slangen till en vätskerygga fryser lätt, men jag gillar det inte och behövde ha iallafall en extra jacka och telefon med mig så det hade inte fått plats ändå.

I övrigt så var jag klädd i vintertights (Asics), kompressionsstrumpor (testade mina nya från 2XU, klart godkänt!), 3/4-brallor (Asics), dubbla långa trosor (Icebreaker och Craft), underställströja (Trimtex), jacka (Trimtex) och på huvudet befann sig ett tjockt pannband (Trimtex). 
Hade vantar till en början men de åkte av efter ca 15 min.

På fötterna blev det Asics GT-2000-trail, de funkade över förväntan, lite slirigt var det där det var ren is men det var inte jättemånga ställen.
Fötterna smordes naturligtvis med Sportslick innan loppet och det fanns inte en skavank på de vid målgång.

Strax innan sista depån vid 58 km (tror jag den var) kom vi ut på en mer löpvänlig sträcka och det gick att dundra på rätt bra (iochförsig gick själva "dundrandet" i ca 6min-fart men det kändes bra) :) 
Vid depån tog jag en kladdkakebit och sen var det nedräkning och ensiffrigt som gällde.

Vid ca 6 km kvar kom vi till Mölndalsravinen; uppför en backe och sen ner i själva ravinen, springa ca 1,5 km i ravinen över träd och annat jäkelskap och sen upp igen.
Några sugande backar till och nu var jag rejält trött i vaderna.
En serpentinstig tog oss ner till marknivå igen och där flög jag på rumpan vid ett isfall som täckte hela stigen. Gled med några meter men tog mig sen upp på fötter igen.
Snart var det asfalt under fötterna men bara en kort stund, en sista klättring och på toppen såg man ner till Krokslätts IP.
Tjoho!

Ett varv runt fotbollsplanen och sen målgång.
Ja just ja, jag dök på näsan också, 50 m innan målgång :) hehe, klarade mig ändå rätt länge tycker jag.

Sammanfattningsvis är jag jäkla nöjd med loppet, vi sprang in på ganska exakt 8h och 30 min och det är ingen tid att skylta med det vet jag, men det blev ett mycket bra och annorlunda lång-terräng-pass för min del med tanke på den utmanande banan och denna vecka fortsätter träningen enligt plan.
Jag vann uppenbarligen damklassen och fick mig ett par Icebugs of choice och en fin goodiebag med buff, tröja och kexchoklad :)

Mina ben (vader och lår) var, som sig bör, stela och fotlederna fick jobba ordentligt under dessa 68km men jag var ändå inte speciellt trött vid målgång.
Mitt huvud var piggt och alert under hela tiden och energiintaget fungerade klanderfritt.
Dessutom var jag perfekt klädd trots att det blåste friskt när vi sprang över öppna ytor.

Vill ni ha en utmaning nästa år?
Anmäl er då till Sandsjöbacka Trailmarathon och 68km-klassen :)

I didn't forget, I was awesome! ;)

Dags för årets första tävling

Imorgon bitti bär det av ner mot västkusten och Göteborg.
Denna gång blev det flyg då det var dubbelt så dyrt att åka tåg *weird*.

Trevligt umgänge på lördagen och därefter trevlig tävling på söndagen.
Om man nu kan beskriva en 68km terrängtävling som "trevlig". Nja, det är nog inte rätt ord , men kul ska det bli hursomhelst.

Det blir en tidig morgon på söndag, räknar med uppgång runt 04-snåret.
Start 05.30 och därefter får se vi se vad som väntar.
Målgång på Krokslätts IP i Mölndaal, prisutdelningen skulle vara 14.00 för 68kmklassen, återstår att se om man är imål då.
Målet stänger vid 16.30 och då borde jag ju rimligtvis ha hittat fram.

Yr.no lovar -6 inledningsvis och därefter -4.
Hmmmm, det lutar åt vintertights och förstärkning över det.
Upptill blir det undertröja och jacka från Trimtex.
Jag vill hellre ha min Nathan-vätskerygga istället för vätskebälte (måste ju ändå ha någon form av rygga då det är lite obligatorisk utrustning som skall med, även kartan förtjänar nog en plats, man vill ju inte springa fel,have tried it, partypooper, won't do it again).
Problemet är bara att slangen fryser rätt lätt, får ha den innanför jackan och hoppas på det bästa.
I vätskeblåsan kommer jag ha Vitargo och energi blir lite bars och Snickers.

På fossingarna blir det mina Asics GT-2000 "trailversionen" och med tanke på att jag hade sönder en av mina gaiters häromdagen så har jag inget att täppa till glipan mellan tights och sko med. 
Gummiremmen som ska fästa under skon var tydligen trött och gick av när jag tog av mig skorna efter morgonlöpning med coola Kattis häromdagen. Undrar om en skomakare kan fixa det?

Over and out.

Don't forget to be awesome! ;)

En rackarns effektiv och bra dag

Idag var en förbaskat bra dag i min värld.
Bra, produktiv, effektiv hela arbetsdagen och ett stand-your-ground-moment gjorde att magkänslan var härlig rakt igenom.
Trots sent mellis och en halvtimmes försenad träning klev jag vid 16.30 upp på löpbandet med 15 km framför mig.
Dags för tempoökningspass.

Körde en variant av tusingar, fastän insprängt i ett distanspass.
Varannan kilometer var i distanstempo och varannan i högre tempo.
Liksom dagen i övrigt blev det ett bra och effektivt pass.

Dock så dog jag tristessdöden de första fyra kilometrarna men sen flöt det faktiskt på rätt så bra.
Räknade ner tusingarna en i taget så jag alltid hade något att se fram emot.
1 km i distanstempo var sen belöningen på de sista höjningarna när det började kännas i benen.

Väl hemma svidade vi om cykeln till vintermundering (fick dubbdäck i julklapp) och därefter fick ett halvlångt telefonsamtal med en fin vän och en rackarns god biff stroganoff avsluta kvällen.

Det är ju tävling i helgen.
Men i och med att tävlingen denna gång ingår i träningen så tänker jag träna på som vanligt fram till fredag och även kunna hålla i träningen nästa vecka. Förmodligen börjar jag nästa vecka med en vilodag, beroende på hur kroppen känns. Men sen är det på´t igen.

Jag försöker få in fyra nyckelpass i veckan:
- Backträning (inför TEC och X-reid)
- Terränglöpning (inför TEC och X-reid)
- Tempoökningspass (för att kunna höja min bekvämfart)
- Rörlighet/core/yoga (för ryggens skull)

Utöver det så blir det distansträning och långpass.

Phiew, efter en sån effektiv dag ska jag avsluta den med att somna på stört :)

En väldigt kall minusgrad...

Igår hade jag ett jäkla flyt. När jag väl hade kommit ut....
Det blev en sen lunch och sen tog jag mig en tupplur på en halvtimme :)
Det var rätt motigt att ta sig upp ur soffan sen kan jag lova. 
Bara att byta om (det brukar kännas bättre då) och ut med de där små kycklingspetten.
Det tog några kilometer innan jag hittade mig själv men sen gick benen som aldrig förr.

Jag tog en uppvärmningsrunda runt Ritorp (knappt 4 km) och sen mot Hagatoppen.
Sen vet jag inte riktigt vad som hände men helt plötsligt var jag på väg upp för sista gången. 
Gjorde fem st omgångar upp och nerför backen.
Det var snöigt men inte speciellt halt. Försökte trycka på utför och hålla pulsen uppe.
Kycklingspetten gick av sig självt och hjärnan kopplades bort.

Tog en kortare väg hem (1,5 km) och trodde spetten skulle vara helt slut men de pinnade på som aldrig förr. :) yiiiiiiihaaaaa!

Idag tog jag mig ut till Täby för att springa TEC-spåret och börja finula på en strategi inför vårens stora mål.
Jag tror jag sprang hyfsat rätt (behöver dock sällskap nästa gång för att säkerställa detta).
Dock så var det jäkla mycket snömodd och mina spett, som gick av sig själva igår, ville inte alls vara med och leka idag.

Temperaturen sa -1 och jag hade vintertights, gaiters, långärmad funktionströja, vindjacka, pannband och vantar.
Det måste ha varit den kallaste minusgraden i mannaminne.
Brrrrrr så kallt. Kall om armar och mage.
Bytte om efteråt till torra kläder innan jag tog bussen hem men frös ändå som en liten gris.
Tur att det finns varmt vatten i duschen :)

Jag är sådär nöjd med veckans träning.
Trippen till Boden orsakade ett hål i statistiken då -22 och kvällsjobb inte direkt inbjöd till träningsmöjligheter. 
Jag hade iochförsig chansen till ett morgonpass på torsdagen, men då vaknade jag med en ond rygg som inte ville ut i kylan och valde att lyssna på den.

Nu tar jag nya tag inför nästa vecka.
Jag planerar lite transportlöpning till jobbet, har faktiskt en löpardate med Katarina (hon gillar rosa lika mycket som jag ;) ) backpass igen (hoppas spetten är lika medgörliga som igår) och sen är det ju tävlingsdags till helgen så det blir veckans terrängpass.

Sandsjöbacka Trailmarathon står på schemat, vilket innebär 68 km som skall besegras.
Det blir skoj :)

Mat på 30 min och en rosa väska från North Face

Grönsaks/veggobifffar

Gör såhär:

1. Inventera kylskåpet och diverse andra skåp i köket, se vad du kan hitta som är mixbart och tänkbart i veggobiffar (jag hittade: rödlök, vitlök, kikärter, tofu). Vrid upp ugnen på 225 grader. 
2. Grovhacka rödlöken, skala 3 vitlöksklyftor, öppna 2 små förpackningar kikärter. 
3. Häll allt i en bunke.
4. Knäck 1 ägg
5. Ta hälften av innehållet i en Kung-Markatta-tofu-förpackning och lägg i bunken.
6. Ta fram stavmixern och mixa allt till en schysst smetliknande massa. 
7. Krydda efter tycker och smak. Idag hade jag inget extra i. Annars är lite cayennepeppar eller svartpeppar att rekommendera. Inget salt behövs så kikärterna (iallafall dessa) redan är salta nog. 
8. Dutta ut innehållet i lagom stora biffliknande högar på en smord plåt (bakplåtspapper funkar också, idag var det slut i detta hushåll).
9. In med plåten i ugnen, sätt timern på 25 minuter.

Under tiden de bakas i ugnen hinner du med att:
- Göra en sallad på rivna morötter och rödkål, ringla över lite olivolja och vinäger också.
- Duka
- Bubbla vatten i Sodastreamern (jag är en sucker för kolsyra) alternativt ta fram annan dryck.
- Blanda en dressing med en klick creme fraiche och några fler klickar lättkesella. Smaksätta denna om du vill det, kanske lite chili eller vitlök.
- Plocka undan och diska bunken.

Voilá så ringer timern och lunch/middagen är klar. :)

För övrigt så hämtade jag denna skönhet på Posten idag :)

Pretty in pink :)

Vinterlöpning och 15 km i snömodden

Hemma från Boden en dag tidigare än beräknat, phiew, tur det, däruppe var det kallt vill jag lova.
-22 över tiden.
Brrrrr.
En annan kyla än i Stockholm , men ändå.
Torsdagen var vi ute en kort sväng och rekade på övningsfältet, när man började få svårt att prata för att ansiktet började stelna, ja då var det dags att röra på sig.

Hursomhelst så har det snöat ännu mer här i Stockholm vilket leder till lite slir när man ska ut och springa.

Jag har aldrig ägt ett par skor med dubb. 
Jag har provat Icebug och andra märken men inte hittat några som passar min fot.
Det blir lite annat men jag har ju klarat mig hittills med mina Asics (GT-2000).
Dock ska jag se om jag hittar någon modell som passar min fot (lång och smal), för när isen ligger och lurar under snön kan man helt plötsligt ligga på backen och jag sparar gärna på mina kroppsdelar.

Hursomhelst så traskade jag till jobbet idag. Hade mycket packning att ta med och jag hade ingen lust att cykla (fick dubbdäck i julklapp som jag ska slänga på i helgen).
Vilket således ledde till att jag kunde springa hem nästan utan packning, hade min Nathan-vätskerygga utan vätska med lite plock.

Som sagt blir det lite slirigt och det blir nog i slutändan några extra steg då man ofta halkar till lite och inte kommer lika långt som på barmark i frånskjutet.
Jag försöker korta steget lite och fokusera ännu mer på tekniken. Man får kämpa lite för att hålla fokus och det är lätt att sjunka ihop.

Idag hade jag alltför mycket kläder på mig. 
Underställströja, mellanlager, vindjacka och reflexväst, vintertights och tjockare vindbyxor blev alldeles för varmt. 
Det var -6,5 när jag stack från jobbet och det bet lite i början  men när jag väl fått upp värmen drog jag ner dragkedjorna för att släppa in lite luft.
Gillar ju inte att vara för varm och det blir lite otympligt med så många lager. Men what to do?
Jag springer året runt, det har jag gjort så länge jag kan minnas.

- Om det blåser mycket gillar jag att ha ett par gaiters (damasker) över skorna, de går upp över fotlederna och hindrar vinden, och snön, från att smita in i glipan mellan tightsen och skorna.

- Ett par tjockare tights eller långkalsonger under vanliga tights, det brukar bli kallt över lår och rumpa. Förstärk upp med ett par tunna vindbrallor över eller investera i ett par tights med windstopper.

- En bra vindtålig jacka är guld. När det blåser mycket eller är kallt funkar även regnjacka alldeles utmärkt att springa i.

- Reflex är viktigt under denna mörka årstid, min reflexväst från Craft blir som ett extra lager samtidigt som jag syns på lång väg.

- Kom ihåg att ha något över öronen också när det är bistert. Idag förstärkte jag med ett par örlappar, oj vad jag ogillade de när jag var liten och åkte längdskidor :)

- Händerna blir jag sällan kall om, jag kör ofta bara med ett par tunna löparvantar (Nike), men ibland förstärker jag med "vanliga" vantar över om det är riktigt kallt. Då är tumvantar att rekommendera då fingrarna blir varmare om de får kramas tillsammans istället för att vara enskilda.

Idag hade jag mössa också, jag är egentligen ingen mösstjej, kör gärna på tjockare pannband eller buff istället. 
Passade även på att ha pannlampa som träning inför TEC :)

Fötterna och vaderna får jobba lite extra när det är snö då det blir lite mer ojämnt än vanligt, de små musklerna runt vristen får sig en omgång.
Kom ihåg att stretcha ut även senorna under fötterna (sitt ner och ta tag i tån och flexa foten och håll rakt ben), ge de lite massage också, det förtjänar de.

Alltså, 15km i snömodden hem från jobbet (grattis till mig som än en gång tog mig runt Kungsholmen trots att jag ogillar sträckan, funkar när jag har sällskap men själv så är det banne mig inte skoj).
Fredagsfysen avklarad, nu blir det fredagsmys med sushimiddag och På spåret :)

En rackarns fin, men kall, dag i Boden

Die mütze und die pannlampfe, typ.... :)

One of those days...kall och hungrig

Den här dagen var ingen rolig historia.
Men jag har bara mig själv att skylla.

Igår var det kallt, eller ja, kallast hittills iallafall.
Då morgontassade jag till jobbet.
Springa är synd att säga, tassa är mer korrekt.
Det var en fin morgon, om ändå lite bitigt.

Termometern visade -8,5 grader och det blev ett par fler plagg på kroppen än vanligt.
Klädsel blev: fodrade vintertights (Asics), vindbyxor (Newline), gaiters (Icebug), underställströja (Craft), t-shirt över det som mellanlager (en finisher-tröja från sthlm marathon för några år sedan, funktionsmaterial), vindjacka (Trimtex), reflexväst (Craft), löparvantar (Nike), örlappar, mössa (Trimtex). Sen hade jag ryggsäck också som dagen till ära innehöll ungefär halva kylskåpet.
Nja, okdå, men iallafall frukost, mellis, matlåda och frukt. Uppskattningsvis ca 5 kg.
De 5 kilona kändes vill jag lova.
Fy satan vilken långsam tass det blev.
Körde pannlampa också för övningens skull.
Klockan pep varje kilometer men till slut slutade jag kolla på den.
Farten är egentligen oväsentlig då syftet med passet endast är att få igång kroppen på morgonen, utan någon extra energi (åt sent extra mellis-kvällsmat samt BCAA-kapslar innan jag stack) samt att ta sig till jobbet.

Det blev långa vägen då jag "glömde" att svänga av mot Fridhemsplan när jag rullat nedför Tranebergsbron.
Vips var jag på Norrmälarstrand.
Om man bortser från Stockholm marathon så tycker jag faktiskt inte om att springa på Norrmälarstrand. Fråga inte varför då jag förmodligen inte har någon bra anledning, I just don't.

När arbetsdagen sen var slut tog jag halvlånga vägen hem (12 km istället för morgonens 15) och fick kämpa mig fram genom snön. 
Det var mycket slirigare på eftermiddagen och mina fotleder och vader fick jobba rejält (bra träning inför TEC).
Jag tyckte själv att tempot kändes mycket högre än morgonen (nu hade jag ju ätit upp maten och ryggsäcken var mycket lättare) och jag körde på så gott det gick. Oklart hur högt tempot egentligen var, startade aldrig klockan.

Efter dusch och efter-träningspasset-snack, var jag helt slut, fick inte i mig mat förrän mer än två timmar senare i takt med Idrottsgalans framfart.
Sen kunde jag inte sova.
Mjääääääääääk...
Typiskt.

Idag.....kom sviterna.
Dagen började med en sjukt seg morgon där huvudvärken var ett faktum.
Det var svinkallt på mitt kontor på jobbet (17 grader stod det på termometern, dock står den i fönstret så man kan nog lägga på en grad iallafall) och jag frös om fötter och näsa hela dagen.
Jag gick på ett möte som drog ut på tiden och det blev inget mellis på förmiddagen.
Matlådan innehöll för lite mat (mig själv att skylla i och med att det var jag som fyllde de i helgen) och trots det stora eftermiddags-melliset så var jag helt slut när det var dags att ta sig hem och den där backen upp mot Huvudsta kändes längre än vanligt.

Idag var en såndär dag.
En dålig mat-dag.
Man ska inte göra sådär.
Jag vet ju mycket väl hur man gör.
Det där med maten.
Det är inte värt att slarva, för resultatet blir så dåligt.
Blä.
Nä, för tusan.

Två saker som jag verkligen inte tycker om, det är att hungrig och att vara kall.
Idag var jag båda.

Nejdu fröken Jansson.
Gör om.
Gör rätt.

Imorgon åker jag till Boden i några dagar.
Där ska det bli ännu kallare.
Brrrrr, bäst att se till att man är mätt då :)

Tid för reflektion

Med Vinterstudion i bakgrunden passade jag på att städa hela lägenheten medan sambon drog iväg till Ursvik nu på förmiddagen.
Med tanke på antalet kvadratmeter så tar det inte värst lång tid att städa vår lägenhet, men jag fick i alla fall tid till lite eftertanke samtidigt som jag gick loss med trasan.

Jag funderade lite på året som har gått och vad jag har lärt mig eller fått ytterligare bekräftat.
Det var väl inga revolutionernade (rättstavning?) saker jag kom fram till men jag tänkte ändå dela med mig av några tankar.

- Umgås inte med människor som tar energi av dig och lägg inte ner någon tid på de. 
Jag har många gånger ödslat energi på människor i min (ofrivilliga) närhet som jag på ett eller annat sätt inte går ihop med och det har tagit väldigt mycket energi av mig. Don't do that. 
Fokusera på dig själv, ditt eget beteende och dina egna prestationer. Ge dig själv förutsättningarna genom att ge dig själv det mesta av din tid (ge resten till människor som förtjänar det).

- Att springa i 24h är egentligen inte ett problem. Det är allt annat som ska klaffa. Magen, huvud, kropp.
Förbered dig väl inför ett 24hlopp genom att alltid ha en plan. "Vad gör jag om ....... händer?", "Hur ska jag tänka om jag kommer in i en negativ tankespiral?", "Vad kommer jag vilja äta efter 18,5 timmar?".
Testa dig fram och skapa dina egna sanningar. Det som funkar för dig funkar för dig. 
Dock så bör det testas under träning och inte tävling.
Det finns väldigt lite forskning på idrottare som springer längre än marathon. 
Normala kost- och vätskerekommendationer är inte alltid anpassningsbara när man ska springa såpass långa sträckor.

- Vädret kan man aldrig påverka.
När jag sprang i 24h i Grenå i höstas regnade det i ca 7h i sträck under natten. Du kan inte göra något åt det men du kan göra det bästa av situationen.
Regnar det -se till att ha regnkläder, eller iallafall heltäckande klädsel, till slut regnade det igenom mitt regnställ men var rätt behagligt ändå. När det har slutat regna, se till att byt kläder och håll dig varm.
Inomhus kan man inte heller påverka klimatet.
På Bislett upplevde jag det som inledningsvis väldigt varmt och rätt torr luft.
Jag åtgärdade detta med att ta ytterligare vätska (i mitt fall kolsyrat mineralvatten, båda törstsläckande, lite hjärnstimulerande och innehåller ytterligare salter), samt att min fabulösa support blötte ner mitt linne med jämna mellanrum.
Är det varmt och solsken - underskatta inte solskyddsfaktor. Det är otrevligt att gå och lägga sig efter loppet med både muskelsmärta och solsveda.

"Gilla läget" kan ju tyckas lite hårt.
Ska man springa långa ultralopp så är det det som gäller.
Förbered dig för det värsta och hoppas på det bästa.
Ska man bryta för att "Det är så lerigt och moddigt.....", "nä det är för varmt idag", eller "det regnar ju".
Ja, då kanske man ska välja en annan form av aktivitet att utöva.

Och sen lite egoreflektioner:

- För mig är det väldigt viktigt vem jag har som support. 
Alla kan langa vätska, men alla kan inte få dig ut på banan igen efter 20h när du helst av allt vill sitta ner.

- Jag har blivit stärkt av saker som gått bra under året: 
ex: 
* Vädret i Grenå och 4 mentala dippar som jag tog mig ur och kom tillbaka gång efter gång
* Lite omkastning i kosten som har gjort att jag orkar mer på träningen, jag vet hur man gör, man ska bara komma ihåg att göra det också
* Bislett 24h, även fast jag inte fullföljde loppet i tid är det ändå (fram till 20h och 15 min) det bästa loppet jag gjort. Jag mådde ialla efter 1h, spydde första gången efter 2,5h, låg efter i schemat men lät mig inte stressas och kom tillbaka, spydde igen efter 15h, låg efter i schemat igen, tog mig tillbaka fysiskt och mentalt lät mig inte stressas utan kom tillbaka - dock lite sliten, vid 20h spydde jag igen (både länge och väl) och fick efter det inte behålla någonting (fick i mig en riktig måltid först två dygn senare). Ingenting fanns kvar i kroppen, jag tog mig knappt framåt och jag valde att kliva av.
Trots det så kunde inget stressa mig under det dygnet, det fanns alltid en plan för vad som skulle göras och jag hade tillit på mig själv och min support. 

Detta år kommer att bli lite annorlunda, jag kommer inte att springa många 24hlopp men jag hoppas få in iallafall ett.
Jag satsar hårt mot TEC 100 miles i april.
Jag går mot pers på Stockholm marathon den sista maj, tid att slå: 3h 16 min 35 sek.
Jag ska springa ett bergslopp med galanta Emelie Andersen, Salomono X-reid Hardangervidda :)
Efter det ska jag försöka bli ännu snabbare och knipa en plats till Militära VM i marathon i Holland i Oktober.

Ooooooooooooch, vad sitter jag här för?
Det är dags för löpardate med bästa Anna G :)

Stilstudie i...........................förmodligen ingenting...
Foto: privat

Den ständiga följeslagaren :)

Kunskap, glädje....och så lite träningsvärk

Idag var sista dagen på Bosön.

Löpning- och triathlonsektionen avslutade med intervaller i inomhushallen.
Uppvärmning 2 km, därefter:
- 400m
- 800m
- 1200m
- 1600m
- 1200m
- 800m
- 400m

- 200m lugn jogg mellan varje intervall.

De kortare (4- och 800m) skulle springas snabbare än tävlingsfart (på milen) och de längre i tröskeltempo.

Jag kör väldigt sällan denna typ av träning och sällskapet bestod till 99% snabbfotingar (b.la. Andreas som gör marathon på 2.35, Lars Olof som gör halvamarathon på 1.11) och så lilla jag.
Men jag hängde i.

De doserade kurvorna sprang jag nog för sakta för att få "hjälp" av, tyckte mest att det gjorde ont i högerbenet, och 200mvarv tyr sig rätt långa efter ett tag.
Men skam den som ger sig och uthållighet var väl det jag pysslade med eller hur? :)

Det tog lite längre tid än för de andra men jag är rackarns nöjd med avslutningen på veckan och jag höll bra fart passet igenom.
Mjölksyran var precis sådär långt borta som den skulle vara, luften inne i hallen var torr, men skit i det, för hela tiden blev det ju ett varv mindre att springa och det var väl därför jag var där?

Nedvarvning, stretch, dusch och en lunch senare skiljdes vi åt och jag tog buss/tunnelbana/pendeltåg hemåt.

Det var sjukt inspirerande och motiverande att umgås med dessa människor i fyra dagar. Alla tillhör eliten (i Försvarsmakten, och många även i det civila) i sin sport (skytte, orientering, militär femkamp, marin femkamp, triathlon, löpning, fäktning).

Igår kväll hade vi äran att lyssna till Jonas Edman (tidigare världselitskytt och OS-medaljör) då han pratade om mental träning, målbyggnad och fokusering och i onsdags kväll Linda Bakkman, (näringsfysiolog som jobbar med svenska olympier).

En sak av det hon pratade om som jag vill påminna vidare om är:

- Kolhydratbehovet ökar när man tränar, detta för att vi förbrukar kroppens glykogen och det behöver fyllas på. Förslagsvis efter träning och med bra kolhydrater. Om det är någon dag man ska äta efterrätt så är det ju på träningsdagen.

- Proteinbehovet ökar för tränande människor generellt. Dock ökar det inte liknande kolhydratsbehovet utan skall fyllas på kontinuerligt under dagen (ha alltid en bra proteinkälla vid varje måltid och mellanmål) och glöm ej att också hålla en bra fördelning på vilodagen, då vi behöver det mest då proteinet bygger upp musklerna som vi bryter ned vid träning.

Denna vecka har varit precis det jag behövde, en rivstart både träningsmässigt och motivationsmässigt inför året.
Jag är dock rätt mör nu så imorgon blir förmodligen en vilodag alternativt en lätt återhämtningsjogg.
På söndag blir det terränglöpning i antingen Enstaskogen eller Ursvik Extreme-spåret.


Förresten var Malin Ewerlöf på Bosön idag också

Ja jag tycker det är coolt. :)

Fick jag träningsvärk?

Svar ja!
Onekligen ja!
Förbaskat mycket!
I rumpan!

Satan i gatan.

Det var inte världens skönaste känsla att resa sig ur sängen imorse.
Ok, det har inte varit skönt att varken sätta sig eller resa sig upp på något sätt under större delen av dagen. Trappor har inte heller varit någon höjdare.

Anledning?
Igår körde vi ett pass med Jimmy Ekstedt, tränare för juniorlandslaget i gymnastik...
Det gick en ljudlig suck genom skaran av idrottande militärer på Bosön igår när han berättade vem han var och vad vi skulle göra.
Koordination, balans, stabilitet var ledorden.

Vi fick kämpa.
Totalt ovanligt pass för en löpare (läs jag och några till) och för den delen också rätt ovanligt för den resterande skaran (läs triathleter, skyttar, femkampare och fäktare).
Tjosan hejsan, kul var det och det blev många skratt och desto fler trötta muskler.

Hursomhelst.
Idag var en ny dag och vi fick information om Elitidrottscentret som finns här och deras labb och vad de kan göra där.
Sjukt intressanta grejjer de pysslar med alltså.

Efter det blev det ett spänstpass med en kille som hade bakgrund inom brottning och kampsport.....
Mjaaaaaaaaaa, spänst och snabba muskelfibrer hör väl inte till mina främre egenskaper och jag undrar var träningsvärken sitter imorgon? :)

Efter lunch fick vi iallafall ägna oss åt sektionsvis verksamhet vilket innebär att jag fick till ett löppass tillsammans med några snabbfotingar.
Vi tog oss längs vattnet från Bosön och därefter till stor del baklänges på Lidingöloppsspåret.
Vi hade sällskap i ca 7 km innan jag fick slå av på takten och låta snabbfötterna sticka iväg för att inte gå åt totalt.

Jag löpte sedan vidare i ensamt majestät fram till Lidingövallen, därefter upp till Grönsta (som för övrigt ser sjukt mycket annorlunda ut när det inte är Lidingöloppet) och slutligen vidare till Bosön.
Skrapade ihop strax över 15 km i ett snabbare snittempo än på länge och jag är nöjd med dagens träning.

Resten av kvällen efter en välbehövd middag bestod av kostföreläsning med Linda Bakkman, näringsfysiolog för SOK, riktigt intressant och gav lite att fundera till på.

Imorgon väntar föreläsning om mental träning samt löpskolning.

Life is good.
:)



Såg förresten Malin Ewerlöf idag.
Starstrucked! ;)

Chickenwings

Nja, ok då, inte kycklingvingar, men däremot så är mina ben inte alls vana vid att springa speciellt mycket terräng och framförallt inte i bergsmiljö som är en av mina utmaningar iår :) kallar de därför för kycklingsspett.
De är rackarns bra då de tuggar på i nästan oändlighet då det är flackt underlag, men de är inte speciellt mjölksyratåliga och klättervänliga än så länge.

Därför har jag tagit tag i det nu och från och med nu så ingår ett rejält backpass samt ett terrängpass i mitt schema.
Jag tänkte att det var lika bra att "göra bort" det värsta passet för veckan i början av den så idag gav jag och R oss ut för att springa ett par vändor upp- och nerför Hagatoppen.

Vi tog en uppvärmningsrunda genom Ritorp först och därefter 5 vändor upp och ner längs grusvägen som går hela vägen nerifrån cykelvägen upp till toppen.

Efter fem rundor tog vi nedvarvningen samma väg som dit för att få någorlunda volym på passet och i tid landade det på ca 90 min.

5 vändor som sagt och det gick bättre än väntat.
Tryckte på både uppför och nerför och försökte hålla andningen i schack.
Små tassande steg uppför och det gick absolut inte fort, men Rom byggdes ju inte på en dag och det är långt till den 4e juli :) (som tur är ;) )

Imorgon är det åter till jobbet och jag har förmånen att spendera första jobbveckan på Försvarsmaktens Elitidrottsläger på Bosön.
Niiice.

:)

Tävlingssäsongen 2014

Nu börjar den stora tävlingsplaneringen sätta sig som smått.

Jag kommer ha tre stora mål (av vilka två är säkrade än så länge), jag finular på ett fjärde men får inte riktigt ihop det då.

Mål nr 1:
Täby Extreme Challenge (TEC 100 miles) 12/4 2014:
Loppet avgörs på en varvbana över 1 mil i skogarna runt Ensta krog i Täby kommun i norra Stockholmsområdet.
Jag har varit där två år i rad men inte tävlat.
2012 var jag anmäld men fick ont i knävecket några veckor innan och beslöt att inte riskera något inför VM det året..
2013 var jag där som support till AnnSofie och paceade henne i tre varv under natten.
Men iår kommer jag stå på startlinjen och träningen kommer vara hård och jag satsar högt.

Mål nr 2:
Salomon X-reid Hardangervidda, 123 km 4-6/7 2014:
Ett äventyr i, för mig, rätt så ny terräng.
Jag och Emelie Andersen kommer springa som lag i detta fantastiska lopp (utefter vad jag har läst och sett på hemsidan ialla fall :) ), som sträcker sig 123 km över Hardangervidda i Norge.
Tuff terräng och detta innebär att det kommer bli en och annan timme slalombackelöpning för min del för att träna upp mina små kycklingsspett till ben. De är inte så vana att springa kuperat och ännu mindre i berg.
Men skam den som ger sig :)
Ser fram emot detta otroligt mycket!

Mål nr 3 (lite osäkert än så länge):
Militära VM i marathon.
Om jag sköter mina kort rätt så kommer jag springa marathon i Holland i början av Oktober.
Jag skulle jättegärna göra ett bra resultat på marathon och jag tror att träningen i början av året kommer att gynna mig i den satsningen.

I övrigt så satsar jag på att lägga in styrketräning för att stärka min kropp ytterligare under året.
Samtidigt som jag kommer fortsätta med yogan som gör under för min kropp. Både för min rygg i och med bålträningen, samt för smidighet och rörlighet.

Övriga lopp som än så länge är inplanerade är men som kommer att passera som inslag i träningen är:
- Sandsjöbacka trailmarathon 26/1, 64 km 
- Stockholm marathon, 31/5, 42,195 km

Sen letar jag lite efter ett 24h att springa. Jag vill gärna ha ett sådant lopp nästa år, men just nu hittar jag inget som direkt passar in i planeringen.
Får leta vidare med ljust och lykta.

Vet ni något annat kul lopp så är minst några mil så mottages gärna tips :)
Tävling är ju den bästa träningen!

2014, 

BRING-IT-ON!!!

2013; My side of the story - del 2

Juli;

Juli var månaden som jag hade semester, 4 veckor blev det iår. Inget att klaga på, jag blir lätt lite rutinlös och halvstressad när jag är borta från jobbet så länge.

Började med att åka upp till Borlänge och sen vidare till Vansbro för att springa Vansbro marathon. 
95% terräng vilket är ungefär tvärtom mot vad jag brukar tävla på :)
Kroppen var med mig denna dag och jag landade in på en tredjeplats på 3:48.
Väldigt nöjd med den dagens insats!

Efter en vecka åkte vi vidare till R.s föräldrar nere i Skövde.
Solen sken som aldrig förr vissa dagar, dock inte när jag fyllde år då regnet stod som spön i backen.
Det hindrade mig dock inte från att fira med en halvmara med fina Annelie.

Jag kommer inte ihåg det just nu men det var ju rätt varmt vissa dagar i somras.
Som den dagen jag och Anna G myslöpte in till Stadshuskajen för att välkomna Kristina och Carina hem från deras äventyr (de sprang från Istanbul till Åbo och paddlade sedan över till Stockholm).
Samma dag gick jag, R, syrran och J på Iron Maiden på Friends Arena. 
A-W-E-S-O-M-E!!!

Vi hade hyrt en lägenhet i Kroatien där vi spenderade 10 sköna dagar.
Jag ägnade mig åt semesterträning som gick sådär, jag och värmen är inte några bra vänner.
Hade ett litet äventyr som blev värmeträning deluxe! på ön Brac.
Semesterträningen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, dock fick jag in några yogapass som alltid är lika skönt.

Augusti:
Månaden började med kadetternas sommarverksamhet.
Jag följde marktäten och befann mig således i de norra delarna av Sverige under två veckors tid.
Kiruna/Kalixfors/Björkliden.
Det var två stressiga men väldigt fina veckor.

Jag fick en långtur på fjället som tog lite längre tid än beräknat och inleddes med ett magplask i bäcken.

Åter på Karlberg och jag hade en period där jag verkligen kände mig som en blobb.
Det löste sig dock och jag fick lite ny energi ett tag innan jag åkte på illamående av världsklass och några dagar följde med någon konstig åkomma jag fortfarande inte vet vad det var.

Vi gick på DN-galan där det var massa stjärnor med, kvällen gick tokfort som vanligt.

I slutet av månaden åkte jag och Anna G på roadtrip för att kolla in Skövde Ultrafestival där persen bara avlöste varandra.

Sista dagen av augusti var det kasst väder och jag drämde till med det bästa passet på länge.

September:

Helt ärligt så vet jag inte vart September tog vägen.
Det mesta fokuserades mot Grenå 24h som jag skulle springa i mitten av månaden, i övrigt vet jag inte riktigt vad som hände. (tur då att det finns bloggarkiv).

T.ex. distansträning och barndomsminnen, Grenå 24h, och lite filosofi.

Oktober:
Oktober däremot minns jag. september flög ju förbi men Oktober gick lite långsammare.

Inledningsvis så sprang jag Tjurruset i rosa kjol, mest för att jag kunde.

Det skulle återigen tävlas på 10 km på jobbet. Ingen bra dag.

Jag fick ett hål i plånboken när jag tog beslutet att äga mer än ett par springskor.

Jag konstaterade att jag är löpare.

Min systerdotter fyllde två år och jag passade på att få till ett långpass med Laila i Borlänge.

Jag tänkte att jag skulle träna lite inomhus men det slutade bara med att jag var blev ännu mer övertygad om att löpband inte är något för mig.

Jag spenderade en tokigt rolig helg i Skåne hos mina rackarns goa Isabelle.

Sammanfattningsvis hann jag ändå med en hel del i Oktober, månader ska inte flyga förbi sådär som september gjorde, fy på dig.

November:

Åter i Borlänge och distanspass med Laila och så råkade jag återigen ut för det där oförklarliga illamåendet och energilösheten.

Jag laddade inför Bislett 24h, men allt annat gick i 150 och till slut sa det stopp och jag var tvungen att ta mig en funderare.

Vi började äta vegetariskt en dag i veckan och så blev det blixthalka över en natt och jag klotade med cykeln och fick ett hål i knät.

Jag sov en hel del och analyserade detta och lite annat.

Jag påbörjade min Kostrådgivarutbildning och träffade en massa nya, härliga människor under den kursen.

Konstaterade att jag inte är duktig, utan grym.

Räknade ner dagarna till Bislett och förberedde mig in i det sista.

December:
Firade in första advent med att springa i katakomberna under Bislett.

Efter tävlingen tog jag först en veckas helvila och sen säsongsvila som egentligen varade fram till nyår.

Hade ett moment och blev rätt djup för ett ögonblick.

I slutet av året försökte jag planera inför nästa säsong.

Tog lite extra hand om mina fötter.

Jag blev MOSTER för tredje gången! :)

....och började skriva del 1 av mitt 2013.

tjohej dålig hållning

Summa summarum då i lite random ordning:

Detta har hänt:
- Jag sprang 3 st 24h-lopp, 2 st marathon och 1 övrigt ultralopp
- Jag supportade på 3 st ultralopp
- Jag utbildade mig till kostrådgivare
- Jag började nytt jobb
- Jag tränade mer än 2012

.........och en drös med andra roliga saker.

Nu blickar jag bara framåt och 2014 kommer förhoppningsvis toppa 2013!

Dont't forget to be awesome!